Kan ni förstå att det är mindre än 2 veckor kvar tills att jag och N är föräldrar. Jag kan själv knappt förstå det. Jag har många förvärkar och sammandragningar, antingen under en hel dag eller kortvarigt en annan. Jag är mycket tröttare och känner att energin tar slut fort. Även svårigheter att bära saker som egentligen uppfattas lätta, vilket tyder på att min kropp lägger ned stor vikt och kraft på förberedelse inför förlossning. Ska återigen bli himla spännande att se när Lille Skrutt beslutar komma ut, men vi håller alla tummar och tår att det blir en tidig januari bebis åtminstone. Vi har sagt att han kan få komma på nyårsafton då klockan slår över till 2021. Mäktigt ändå om det nu skulle vara så! 

Annars går gick jag in i vecka 39 (38+1) igår och det är som sagt inte långt kvar tills vår älskade prins är hos oss. Det är inte mycket som händer med bebis just nu. Lungorna är färdigutvecklade och skulle han besluta komma tidigare räknas inte han som en för tidigt född bebis som kräver neonatalvård. Det står att depåer fylls på som är nödvändiga vid förlossningen, till exempel hjärtat och lever laddar upp med näring som används under förlossningen och som hjälper till om eventuell syrebrist skulle uppstå. Dessutom står det att jag inte ska bli orolig om bebis inte väljer att äta så mycket av bröstmjölken då vissa bebisar kan samlat ihop så mycket näring att de inte är hungriga på samma sätt i början. Det står också att i denna vecka förväntas bebis vara ungefär 50 cm lång och väga 3200 gram. Detta tror jag återigen inte stämmer på vår bebis, då hans vikt utifrån de mått jag fått från specialistmödravården bör ligga mellan 2750-2800 gram. Det ska bli himla spännande att se ifall måtten jag fått via ultraljudet överensstämmer med verkligheten, vilket jag fått till mig kan visa fel ibland. 

Jag har fått så himla många fina och härliga frågor gällande förlossning, bebis och min graviditet. Det är alltid kul att få samlade frågor på ett och samma inlägg, både för er och för mig. Så i detta inlägg är planen att svara på era frågor.

Svar från graviditets-frågestunden

Hur känner du inför förlossningen?
Förväntansfull. Jag känner mig så redo att få ut min lilla älskling och jag är positivt inställd till förlossningen. Det jag är nervös över är att om bebis vill komma tidigare än 1/1-2021 (som han såklart får göra!). Jag är smått nervös inför ett planerat kejsarsnitt om 13 dagar av den anledningen att jag ska bli snittad och bedövad med en ryggbedövning jag önskat slippa. Men oavsett hur min förlossning blir (vaginal eller kejsarsnitt) är vi himla förväntansfulla här hemma och ser så fram emot att äntligen få träffa vår son. ♥

Vad har du med dig i din BB-väska?
♣ Kläder för tre dagar (underkläder, mjukisar och någon tröja).
♣ Necessär med nödvändigheter (tandborste, deodorant, egen tvål, borste osv).
♣ Något underhållande (bok, min dator).
♣ Planen är att köpa med något snacks också till oss båda.

Min man har hittills stoppat i kläder i vår gemensamma BB-väska. Han hinner packa ned det han anser behövs följa med när tiden väl är slagen.

Sedan kan jag även skriva vad jag tar med till bebis:
♣ Kläder för tre dagar (tre body’s, tre byxor, två tjocktröjor, tre mössor, ett par strumpbyxor och ett par strumpor, dregglis, utomhus mössa, matchande vantar och tofflor, overall och en filt).
♣ Två nappar (som jag dock inte tror kommer till användning, ville ha med det ändå).
♣ Sex blöjor (vet att vi kommer få blöjor på plats, men kändes skönt att ha med i väskan).
♣ Nagelvårdskit (läst att bebisar har så långa naglar när de kommer ut, skönt att få klippa dem så fort som möjligt. Även där misstänker jag starkt att de har på plats men kan ändå vara skönt att vara förberedd).

Är det något jag missat tycker ni? Hojta gärna till i sådana fall! ♥

Vad har du haft mest problem med under graviditeten, typ ryggen eller illamående?
Oj, jag upplever min graviditet som himla underbar. Jag har indirekt inte haft några specifika besvär under dessa nio månader. Men i början må jag ändå säga att illamåendet var hemsk. Jag spydde totalt fem gånger och var nära på att spy betydligt fler gånger men lyckades hålla mig. Även maträtter såsom korvstroganoff har jag tappar aptit för då jag åt det när jag var så illamående. Men när jag gick in i vecka 12 försvann illamåendet rätt raskt och har enbart gjort sig påmind ibland, men inte nämnvärt. Ont i ryggen har jag inte heller fått, förutsatt att jag sitter som man ska det vill säga, annars kan jag känna av att ryggen ansträngs. 

Hur har du mått fysiskt och psykiskt under graviditeten?
♣ 
Fysiskt: små krämpor här och där, men inte något nämnvärt även där. Någon gång har jag känt av efter ansträngning att det gör ont vid fogarna men jag har aldrig haft foglossning på det sättet som många gravida har. Sedan har jag likt många andra haft mina förvärkar/sammandragningar vid ansträngning eller nu när det börjar närma sig förlossning med stormsteg. Men det har alltid varit uthärdligt. Jag har varit förstoppad (vad jag vet) endast en gång som jag trilskades med efter vecka 30, annars har allt flutit på. Alla mina värden hos barnmorskan och hos specialistmödravården har alltid varit himla bra, till och med fått höra att jag har så bra värden att man misstänker att jag inte är gravid, vilket jag är väldigt tacksam över. Mer fysiskt (vad som hänt på kroppen utöver viktuppgång och växande mage) har jag även fått bristningar.

♣ Psykiskt: det har varit omtumlande att vara gravid under en pågående corona pandemi. Både det att vården utesluter papporna så mycket som gjort mig upprörd för vår skull men också har det varit besvärligt att gå på vissa besök ensam. Sedan har ju en ständig känsla gnagt i bakhuvudet om att jag vill isolera mig och inte riskera bli smittad, speciellt under senare delen av graviditeten som såklart är trist. Men utöver det har jag återigen haft en sån fin graviditet och mått bra psykiskt. Jag har varit glad och positivt inställd på allt hela tiden och njutit av tiden tillsammans med barnets pappa i den mån vi kunnat (det vill säga utöver alla dessa besök han blivit utesluten på).

Vad har ni valt för namn till bebis?
Det verkade vara den fråga alla är mest nyfikna på att få veta, både här och utanför social media. Vi har valt att inte döpa vår bebis innan han tittar ut. Detta på grund av att vi inte kan komma överens om namn helt och för att det kan komma att ändras när lillen tittar ut. Däremot har vi såklart haft en lång lista här hemma på pojknamn som smalnats av allt eftersom månaderna gått. Men redan tidigt in i graviditeten har N valt ut namnet Magnus. Han har blivit så förälskad i det namnet, tycker det passar i alla åldrar och är ett bra namn i övrigt. Jag är dock inte övertygad ännu. Första gången han nämnde det för mig utbrast jag ”ska jag föda en 50 åring tycker du?”. Allt eftersom tiden gått och ju mer envis han blir desto mer har jag blivit förtjust i namnet. Jag har till och med råkat säga ”Nu sparkar Magnus” eller benämnt honom som en Magnus flertalet gånger i olika situationer. Det ska bli himla spännande (även för mig) att se om det är en liten Magnus i min mage eller inte. Det råder tveksamheter med tanke på den reaktion jag fått när jag berättat namnet för, vilket såklart är tråkigt.

Det är emellertid inte bara Magnus som vi önskar döpa honom till, utan på vår lista står även GustavGabriel och Johannes med. Även andra namn men dem har N bojkottat totalt så jag får acceptera att dessa namn åtminstone får stå kvar på listan. 

Har ni några namn ni tycker är fina på en kille? Kom gärna med förslag, vi uppskattar alla namn vi får höra! 

Hoppas ni fått en fin fredag idag!

10 reaktioner till “Graviditetsvecka 39 & frågor

  1. Jag hade känt lika som du ang gravid och pågende pandemi, men som du menar på att man måst ju ha en fungerande vardag ändå. Jättesynd att papporna inte får vara med, förstår din känsla, samtidigt som det är bra att de gör vad de kan för smittspridningens skull, men såklart vill man ju att man ska få ha detta med partnern.

    Så fin du är med magen =D

    Gilla

  2. När det gäller namnet så ska ni välja det namn som ni tycker är fint och som ni tycker passar er lille prins. Vad andra tycker ska man inte bry sig om. Magnus var väldigt vanligt i slutet av åttiotalet men numera har vi inte en enda elev på vår skola som heter Magnus.

    Gilla

  3. Du stärker många oroliga första mammor med din blogg, det är ju så stort att vänta en ny liten familjemedlem till världen ❤ Själv har jag aldrig spytt under mina två graviditeter, jobbat på som vanligt med hästarna och jobb älskat livet… Jag hade två förlossningar på 1 timme och en på 20 minuter, ovanligt det vet jag… men har aldrig behövt sy något stygn och haft nästan ingen blodförlust, aldrig hunnit med någon form av smärtlindring… Vill förmedla en icke rädsla inför förlossningen, DU kanske får samma förlossning som jag som sker fort och utan allt för stor smärta… Kram alla blivande mödrar ❤

    Gilla

  4. Men alltså ååååh så spännande! Så himla kul att få läsa dina svar också 🙂 Gällande namnvalet är det trots allt ni som bestämmer, självklart kommer folk i er omgiving ha åsikter men ni ska välja ett namn som ni älskar 🙂

    Gilla

  5. Vad roligt att få ta del av dina svar. Tack för att du delar med dig!
    Som jag tänker på dig i dessa tider, bebis kan ju komma när som helst nu. Önskar er stort lycka till! ❤
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s