Lugna tider

Hej alla fina!

Kaoset redde snabbt ut sig och förhoppningsvis blir det lite förbättringar hädanefter. Planering kring arbetet har satts igång mellan mig och min underbara kollega till nästa vecka och gårdagens pass gick bra. Det enda jag behövde göra var att vänta på att DHL skulle hämta upp en order och fixa minst 50 stycken chokladkakor i kollin. Eftersom att det enbart var jag som kunde offra lite tid på arbetet blev jag dessutom kompenserad med en timme vilket jag verkligen tackar för! Får mig att vilja ställa upp, även fast det råder kaos i mitt vardagsliv.

bra bok

Efter 2,5 timme på mitt arbete åkte jag vidare till affären och sedan hem för att avlösa min sambo. En utav oss behöver alltid vara hemma och ha ständig uppsikt över Ginzo under dessa 6-8 veckorna. Ser fram emot när Ginzo blir återställd och jag kan återigen åka iväg utan att vara orolig eller att känna att jag inte kan lämna honom ensam. Just nu är det ständigt påfrestande att enbart sitta hemma, tacka nej till vänner alternativt jobb och bråkas med honom att det ska vara lugnt hela tiden. Nej, hoppas att lillen snart blir bättre, på alla sätt och vis. Gillar inte heller att se honom ha ont…

Men när jag kom hem efter fredagens arbetspass satte jag mig ned med en bakelse, en kopp kaffe och läste ut den här underbara boken. Ytterligare en bok som verkligen fångade mig och jag läste ut den inom en vecka! Självklart kommer en recention om boken under nästa vecka.

Kvällen var lugn då sambon behövde åka iväg till sitt jobb och jag umgicks med min valp, läste bok eller såg på friends. När sambon sedan kom hem såg vi på 13 reasons why som kom ut med en ny säsong igår! Jag orkade dock inte se mer än ett halvt avsnitt innan jag somnade, då nätterna har varit bråkiga och behövt springa ut med Ginzo minst två gånger per natt den senaste tiden. Men jag hann se ikapp det min sambo tittade på medan jag sov och se några ytterligare avsnitt. Ser nu fram emot kvällen då sambon kommer hem då vi kan dela ansvaret med Ginzo samt se flera avsnitt!

bra bok2

Resten utav kvällen idag kommer att bli att läsa en ny bok jag började på idag samt se på friends, se över min fina valp och planera inför arbetsveckan. Ett av det roligaste med mitt jobb är att jag har så mycket tid över till att planera. Det är då aldrig fel!

Bloggutmaning hos Orsakullan:

23:e augusti – jag måste få berätta om när…
… Min svärmor var här senast. Hon har ännu inte varit här sedan vi flyttade i juni och både hon och vi hade sett fram emot att hon skulle komma. Niclas hade planerat att laga något spännande över grillen, vi skulle under lördagen gå på matmarknad i Wadköping och eventuellt besöka staden Nora och avsluta kvällen med en kräftskiva. Men nej, innan hon ens hann hit med tåget var Ginzo skadad och ja, resten av historian vet ni ju. Så trist att hon var här i mindre än 24 timmar och under dessa timmar hon var här var hon i princop ensam i vår bostad. Tycker synd om henne, men hon är väldigt förstående såklart så hon ser fram emot att få komma hit sedan när allt lugnat ned sig!

24:e augusti – när jag vann en diskussion…
Oj.. Jag har då ingen aning. Jag vann väl en diskussion inom arbetet, annars så kan jag inte minnas någon diskussion jag befunnit mig i som jag medvetet vunnit eller vad man ska säga.

bra bok1

Under kaoset råder lugnet

Vilken dag! Jag har befunnit mig hela 8 timmar på arbetet idag för att fixa i ordning ett misstag som skedde igår. I väntan på att några personer skulle komma och åtgärda problemet hann jag med att färdigställa en order och lägga i massa choklad i kollin. Det fanns alltid något att göra, så jag hade aldrig tråkigt tur nog.

Så hela dagen gick i princip åt på arbetet men efter det har jag hjälpt sambon att ta hand om vår älskade hund. Vi båda upplever att han inte alltid går åt rätt håll, han vill inte sätta ned sin nyopererade tass i marken även fast att vi masserar och rehabiliterar hemma. Men han har börjat bajsa, trots att det är löst är det skönt att veta att han iallafall inte är förstoppad!

20190710_1040427733174705295455196.jpg

Igår var en riktigt lugn dag. Vi tog det lugnt i soffan och natten till onsdagen var Ginzo busig. Han hade fått för sig att ta sig upp från biabädden, lägga sig i hallen och ta av sig kragen. Jag är glad att han inte har bitit upp stygnen eller förvärrat såret, men det hade kunnat gått dåligt till. Inget speciellt hände utöver att vi försökte hjälpa Ginzo med rehabiliteringen för benet och började titta på Atypical.

Bloggutmaning hos Orsakullan:

21:a augusti – fem populära åsikter åsikter jag har..

  1. Jag älskar att köra bil. Jag tycker det är rofyllt och väldigt roligt. Speciellt när det kommer upp i det högre hastigheterna!
  2. Jag gillar verkligen 13 reason why. Och så roligt att höra att en ny säsong har start från och med imorgon på Netflix! Det jag gillar med serien är att den visar hur ett tonårsliv faktiskt kan se ut. Något jag dessutom kan ibland relatera till. Viktigt att visa våra yngre kusiner, syskon eller andra personer om hur illa det kan vara med mobbning eller att inte våga öppna sig om något otillåtet sker.
  3. Böcker har alltid gjort mig glad. Jag gillar att kunna flyta bort från vår värld för att kunna drömma mig bort. Jag gillar för det mesta sanningsbaserade böcker, men jag älskar att läsa skönhetslitteratur med.
  4. Jag är alltid ärlig. Det kan vara på gott och ont. Jag gillar inte att skymma undan saker och många brukar uppskatta min ärlighet. Det gör det enklare att umgås med mig har jag hört.
  5. Kärlek är underskattad. Jag lever ständigt med min sambo jag älskar dyrt och heligt och jag ser varje dag hur kärleken flödar mellan oss. Jag älskar att säga fina saker till honom eller på något sätt göra honom glad. Det gör min dag!

22:a augusti – nakenbadar är något som jag…
Aldrig gör. Jag skulle aldrig bada utomhus naken och jag badar sällan i ett badkar. Ibland har det även varit så att jag badat med baddräkt/bikini på mig.

20190710_1038084720609576507209782.jpg

Tatueraren i Auschwitz

68691974_511074883051633_3253433242774142976_n

Jag tänkte ta en paus ifrån allt elände som händer i vardagen och berätta om en bok som verkligen har fängslat mig. Efter att jag började studera förra hösten har jag haft svårt att läsa böcker (och då är jag en bokmal i vanlig fall). Och till den här sommaren har jag lovat mig själv att åtminstone läsa en bok och jag har i ärlighetens namn påbörjat att läsa två böcker från samma författare, men jag kommer ingen vart. Men så fort jag började läsa den här bokens första rader vart jag helt såld!

68921877_511582539410837_3303159953220435968_n69547306_748291928963897_1103823096336351232_n

Tatueraren i Auschwitz är en sanningsbaserad bok om en man som heter Lale Sokolov och hans fru Gita Sokolov och om deras tid inne i Auschwitz-Birkenau.

Lale hamnade i Auschwitz eftersom att SS-soldaterna hotade att familjer antingen fick välja en som skulle åka iväg eller allihopa behövde lida. Lale ville mer än gärna uppoffra sig för sin familj och åkte iväg till Polen utan att veta vad som skulle hända honom. Han berättar om hur han smusslades in i en boskapsvagn som han befann sig i under två dygn och hur det var inne i koncentrationslägret. Allt hemskt han fick uppleva, allt hemskt han såg men inte kunde göra något åt och gjorde allt för att överleva. När han klev ur vagnen lovade han sig själv att han skulle överleva detta ställe och se till att SS-soldaterna fick sota för det dem gör.

Han blir (som ni kan se på bokens titel) Auschwitz tatuerare och en dag kom det ett gäng kvinnor han var tvungen att tatuera. Han vägrade i princip men han ville inte bli skjuten och gjorde som han blev tillsagd. En av alla dessa kvinnor var den kvinna han kom att lova att han skulle en vacker dag gå ut från koncentrationslägret med och den han skulle bilda ett liv med efter det här. Eller som han även sade: ”jag tatuerade ett nummer på hennes arm. Hon tatuerade sitt namn i mitt hjärta”.

69152263_2392930424359291_3031447226720190464_n

Det är hemskt att läsa vad dessa två skönheter har varit med om. Eller läsa hur andra även haft det i koncentrationslägret. När han kom in dit (där båda två levde i tre år) hade inte gaskamrarna kommit upp och allt eftersom blev det bara värre och värre. Men Lale hade något som inte många hade: en väska som kunde rädda hans och många andras liv. Att han vågade rädda många liv inne i Auschwitz-Birkenau och ta det straff som kunde vänta honom är så modigt. Jag beundrar verkligen honom till 100 %. En man som vet rätt och fel och en man som verkligen gjorde det bästa för att se till att överleva. Och se till att andra fick upp hoppet tillsammans med honom.

68691974_511074883051633_3253433242774142976_n

Heather Morris blev tillfrågad utav Lale och Gitas son om hon ville skriva hans föräldrars historia. Vilket hon mer än gärna ville göra! Jag blev återigen så tagen och kunde inte lägga ifrån mig boken. Den var så gripande och så lättläst. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken!

Uppdatering

Just nu såhär sent på kvällskvisten sitter jag och mina kollegor och diskuterar kring arbetstiderna den här veckan och hur allt ska lösa sig. Jag med en skadad hund och de som går i skolan under förmiddagarna. Inte enkelt just nu inte!

Ginzoo

Idag har varit en lugn dag och natten helt okej. Behövt vakna cirka fyra gånger med alarm ställda för att veta att Ginzo mår bra, inte trasslat in sig eller uträttat sina behov i biabädden. Allt såg skönt nog bra ut och han är väldigt snäll och medgörlig. Såklart är han en valp som kommit in i trotsåldern och tror sig kunna bestämma lite grannare, men så länge vi visar att ”nej nu ligger du här” gör han det skönt nog.

Vi ger honom just nu skonkost då han haft dålig mage under helgen och medicin tre gånger om dagen. Smärtstillande vilket verkar göra susen tack och lov. Vi ger honom även massage som sjukgymnasten sade samt sträcker ut på benet som opererats för att sätta igång musklerna igen. Han vill än så länge inte sätta ned foten och haltar sig fram, men vi är väldigt glada att han ändå är rätt pigg och gärna hoppar med oss runt i radhuset för lite aktivering.

Imorgon är sambon helt ledig och även på torsdag så ska bli skönt att ha honom hemma en hel dag som kan hjälpa till med Ginzo. Men just nu hjälps vi åt så gott vi kan för att se till att han får god vård och vi får ett hälsosamt liv eller hur man ska kalla det. Vi valde att ta bort bandaget idag och det såg jättefint ut, men med lite rengörning på både hotspoten han fick på sjukhuset samt operations-såret så gör det nog susen. Vi får även hoppas att medicinen de skrev ut (som inte fanns i Öret) kommer hem till oss imorgon så vi kan ge honom lite antiinflammatorisk också.

Nu ska jag ge honom sista medicinen för dagen, en till chans att uträtta sina behov innan det blir sängdags. Lillen har svårt att bajsa tyvärr, men kissandet går jättebra vilket jag är tacksam över. Får hoppas att det kommer ut snart så att vi slipper åka in igen för att få hjälp med det. Veterinärer är duktiga, men tappar förtroendet när de enbart önskar sjuka summor ifrån oss ägare. Men vad ska man göra när lillen inte bajsat sen 24 timmar sedan? Jag vill då gärna ha en glad hund än en hund som lever i misär.

operationoperation1

Bloggutmaning hos Orsakullan:

Fem opopulära åsikter jag har…

  1. Jag har tappat lite känslor för veterinärer. Vilket ni säkert kan förstå och ni som har djur själva vet hur det är. De tar kostnad för det lilla minsta och jag är så förvånad vad kostnaden på operationen gick på. Läste många artiklar om att många avlivar sina hundar/katter med mera istället för att operera dem då det är alldeles för dyrt. Hur hemskt som helst!!
  2. Människor med brist på respekt. Dem är besvärliga kan jag tycka. T.ex. igår när jag skulle sent gå ut med min lilla sjukling för att han skulle uträtta sina behov och då kommer några som besöker våra grannar ut, ställer sig precis utanför och glor verkligen in och jag går nästan in i dem då de inte hade någon respekt. Jag var så arg men också himla trött att jag försökte ignorera. Skulle de närma sig min hund hade jag inte tvekat att knuffat undan dem.
  3. Kurslitteraturen är så galet dyrt. Jag har nu gått ett år på universitetet och väntar på att få börja andra året. Jag tittade igenom kurslitteraturen och allt som allt börjar landa på 4500 kr. Det är en helt galen summa då många av böckerna använder man sällan. Men skönt att man åtminstone får tillbaka dessa pengar sedan!
  4. Jag avskyr när det står att minnet är fullt på telefonen. Eftersom att det innebär att jag måste hålla på att radera. Och hur mycket jag än raderar så blir mobil-minnet aldrig nöjd.
  5. Ogillar att jag aldrig har tid att träffa vänner. Är det inte det ena är det något annat. Jag har varit kvar i Öret och många har åkt till sina städer, jag har haft Ginzo eller sambon. Trist att inte ses under sommaruppehållet, men ska bli skönt att återförenas inom ca 2 veckor!

20190816_1753126595986788940828818.jpg

Mardröm till dröm

68638209_2443498575885298_2586827766947119104_n

Söndagen – opererings dagen:

Igår vaknade vi upp efter att ha fått en sovmorgon till klockan 09:00. Gick ned för att njuta utav frukosten, men jag hade ingen aptit och det var på tok för mycket människor för att jag skulle uppskatta frukosten. Men fick i mig lite så jag kände mig mätt innan vi gick upp på rummet och inväntade ett samtal ifrån ortopeden. När ortopeden väl ringde och vi hade talat med honom om komplikationer, hur stor chans det finns för att Ginzo skulle må bra och så vidare så godkände vi operationen.

Under eftermiddagen opererades Ginzo och jag och Niclas var himla oroliga. Vi hade dessutom ingen ork att vi valde att stanna på hotellrummet det mesta utav dagen. Vi tog oss en liten tripp ut för att köpa sushi till lunch/middag, utöver det tog vi det lugnt på rummet framför film och teveprogram. Vi var så nervösa att vi inte orkade hitta på något annat än att invänta samtalet efter operationen. Efter att vi fått i oss lite sushi och ortopeden ringde och berättade att operationen blev lyckad kunde vi andas ut. Till och med skratt, busandet och skämten började komma tillbaka och vi kände mer hopp och glädje än tidigare.

Ett utav det bästa på hotellet var att jag var grymt sugen på en kopp kaffe och fick faktiskt Niclas med i traven för att köpa en kopp kaffe. Vi alla vet hur dyrt det kan vara på hotell att köpa något från receptionen, men när jag ”beställde” två kopp kaffe så sade receptionisten: det är gratis. Vilken glädje! Han sade att de har gratis kaffe just eftersom att se den här glädjen i sina kunders ögon som han fick se i mina. Det gjorde en del av vår dag kan jag lova er och vi smet ned ytterligare en gång för att fylla på café latte muggen. Mums!

68537197_2360806647340173_7996835814996705280_n69000095_2428374794072613_4009006277488279552_n

Måndag – hämtnings dagen:

Dagen startades tidigt och den här morgonen var frukosten mer behaglig. Jag hade mer aptit och vi valde ett bord där vi inte blev tvugna att dela bordet med några andra eller ha några andra klängiga gäster runt vårt bord. Vid 10:00 checkade vi ut och åkte mot djursjukhuset. Det tog bra lång tid innan vi fick hämta honom och vid 11:30 fick vi äntligen träffa en sjukgymnast. Hon berättade saker kring operationen och om vad som händer efter operationen innan hon gick och hämtade vår älskade valp. När hon sedan kom tillbaka med honom, stannade han först upp i dörröppningen för att förstå att det var vi. Sedan gnällde han och hoppade så gott han kunde mot oss och verkligen ramlade ihop i våra famnar. Det var verkligen ett kärt återseende och det gjorde så mycket för mitt hundmamma-hjärta!

Vi åkte väl inte hemåt fören vid 12:00 och vår otur tog tyvärr inte slut där. Mitt under motorvägen, då vi båda kände lycka att äntligen få komma hemåt igen, så blinkar varningsblickers i Niclas bil. Vi behövde akut titta oljenivån och kunde inte köra vidare. Vi fick ringa en verkstad som låg i Allingsås och åkte de 12 km innan vi kom till verkstaden och kunde få hjälp. Efter det for vi hemåt och var inte hemma fören 17:00. Han kissade då för första gången efter operationen (med oss) och har fått vila ordentligt. Ätit medicin, skonkost som bestod utav överkokt ris och överkokt torsk och även lyckats bajsa (tidigare enbart haft diarréer). Glädjen är stor!

Nu till kvällen ska vi ta det lugnt. Vila ner våra nerver och veta att vår hund är på bättringsvägen och hemma. Det är så himla skönt att åter ha honom i vår närhet och veta att vi fortfarande kan fullfölja våra planer med honom efter operationen. Så blir att sova med ett halvt öga öppet under natten och se till att vår mest älskade Ginzo har det bra!

69301345_677747466027649_3011848075472797696_n68986515_613497545723979_6724288068058087424_n

Bloggutmaning hos Orsakullan:

Nu var det ju ett tag sedan jag kunde vara med och som ni förstår har jag haft anledning att lägga Madeleines utmaningar åt sidan. Men nu tänkte jag skriva ikapp mig och hoppas att jag inte behöver hamna efter igen!

17 augusti – jag tror detta om andra människor..
Jag tror många är väldigt självupptagna tyvärr. Det gäller förstås inte alla men många man stöter på ute nu för tiden hälsar inte, säger inte förlåt om de trampar på en/knuffar en, säger elaka kommentarer eller glömmer bort att andra existerar. Sådana personer har jag träffat på väldigt ofta och det gör så ont i hjärtat att folk är sådana. Inte alla såklart!! Många är dessutom (om inte mer) så otroligt omtänksamma, fina och bryr sig om någon. ❤

18 augusti – godtrogen är något som jag..
Definitivt är! Jag tror alltid det bästa om alla människor och hoppas att det jag hör eller märker inte är sant. Ger hellre en andra chans än att låta dem sumpa dem. Detta gör att jag oftast blir huggen i ryggen till slut och blir väldigt ledsen. Men jag är för snäll och när jag väl hoppar upp på hästen igen så sker detta som en ond cirkel jag aldrig vet hur jag ska ta mig ur. Eller om jag ens vill det..

19 augusti – nu ska du få höra om min första dag i skolan.
Dessvärre börjar jag inte i skolan igen fören den 3:e september, så jag kan då inte berätta om min första dag i skolan igen. Men däremot kan jag mer än gärna berätta om första dagen jag började på universitet för snart ett år sedan!

Jag vaknade extra tidigt på morgonen, super nervös. Mina morföräldrar (som stöttade mig väldigt fint då) hoppade in i sin bil och åkte efter mig så att jag åkte rätt (då jag har sjukt dåligt lokalsinne och inte ens en GPS kan göra så att jag hittar rätt). Väl framme åkte dem hemåt igen och jag som hade varit på området en dag innan visste exakt vart jag skulle gå. I aulan satte jag mig ner och lyssnade på vår rektor som talade och andra personer innan jag fick höra att vi skulle dela upp oss i grupper. Jag förstod inte vart jag skulle gå någonstans, men jag hittade en kårmedlem jag gick till och hon sade att jag kunde gå med dem. Det var ju tur det eftersom i den gruppen fanns min bästa vän Jennifer! 

Det var så vi möttes. Under rundturen på universitetet så såg jag att hon gick ensam och kände ingen i gruppen, precis som jag. Jag gick såklart fram till henne, villig att lära känna henne och vi började prata väldigt mycket. Ja, i den mån vi kunde då det var jag som stod mest för talandet. Vid lunch sedan frågade jag om hon ville äta en lunch med mig vilket hon gärna gjorde, så vi gick förbi pressbyrån och köpte med oss en varsin drick yoghurt och banan och satte oss på en bänk och fortsatte prata.

JAg är väldigt glad över den dagen, att jag fått träffa min fina vän. Hon har stöttat mig i vått och torrt och ser fram emot den 3:e igen då jag planerar en ett års dag för oss ❤

GinzoGinzo1

Mardrömslik dag

Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget eller ens om jag har orken att skriva. Hela dagen befann sig jag i chock och det var knappt ens fören vi var i Göteborg på hotellrummet som jag började landa. Hela dagen var som ett töcken och jag grät stup i kvarten. Stora beslut gick inte att fatta och jag kunde knappt se rätt eller fel.

Ginzo nedsövdGinzo nedsövd1

Dagen startades redan under natten då jag hör Ginzo krampaktigt ta sig till mig, tjutande för att det gör så ont. Han ville ligga så nära mig som möjligt och söka tröst. Jag och sambon sov på soffan för att underlätta att vara till hjälp för Ginzo om det behövdes.
Ginzo skadades klockan 16:30 och det var senast han lyckades uträtta sina behov. Efter skadan skedde kunde han inte uträtta sina behov och han är så duktig med rumsrenheten att det inte heller kom på fråga att ligga ned och uträtta sina behov på golvet. Vi kämpade men lyckades inte men på morgonen igår lade vi märke till att det blev sämre och ringde en vetrinär som önskade ta en titt på honom och sade att det nog inte alls var bra. Vi åkte därför in klockan 08:00 till veterinären för att invänta svar på vad som kan ha orsakat den här smärtan.

Det visades sig efter röntgen att lillen har en komplicerad fraktur. Men den veterinärkliniken vi var på hade ingen ortoped och letade frenetiskt efter en klinik/djursjukhus som kunde ta emot oss. Men ingen var villig att prioritera vår 6 månaders valp förutom Göteborg. Vi kände att vi inte hade något val, åkte hem för att packa en liten väska, hämta min svärmoder som tråkigt nog kom till oss under fredags kvällen, droppade av henne vid tåget och åkte mot Göteborg. Vi var inte framme fören vid 17:00 tiden och då tog de emot oss rätt fort och efter fler röntgen bilder beslutade de att han behövde en operation.

inför inläggninginför

Det är så svårt att ta ett beslut och veta vad vi ska göra. Operera honom och hoppas att han blir återställd eller avliva honom för att han eventuellt inte kommer att må bra? Att de tar sådana skyhöga summor är helt brutalt och ledsamt men det är inte det som avgör. Vi lämnade in honom hos djursjukhuset för att han har det bättre där med smärtlindring och kompetent personal än hos oss och tog in på ett hotell i närheten. Vi har haft många samtal med min pappa som snällt nog stöttat oss från första beslutet och hjälpt oss på så många sätt och vis. Alltid tacksamt!

Under kvällen (utöver att jag grät mycket) tog vi det lugnt, åt en sallad vi köpt ifrån Coop och tagit beslut. Jag sov väldigt djupt inatt vilket var skönt och behövligt. Nu på morgonen har vi tagit en sovmorgon, jag tog en dusch och ätit god hotellfrukost. Vi har haft kontakt med djursjukhuset och de har sagt att Ginzo har det bra, fått gips och mycket smärtstillande. Det glädjer mig att höra att de sköter om honom så bra när jag inte kan göra det!

Nu väntar vi på att ortopeden ringer oss och kan prata mer angående tillfrisknaden och komplikationer och om en operation blir till idag. Vi känner oss inte sugna på att utforska Göteborg för tillfället då vi båda känner oss himla trötta i kropp, huvud och själ men något bör vi hitta på istället för att sega ihop på hotellrummet med alla dessa tankar. Det mår då ingen bättre utav!

svullen

Skadad hund

Vilken dag! En dag som både har varit positiv och negativ på samma gång. En dag som började så himla bra, med god frukost och lite lugn innan jag behövde åka till jobbet, som sedan avslutas med oro. Jag är nöjd över dagen till viss del samtidigt som jag önskar att delar av dagen kunde få bli oskrivna.

Jag åkte in tidigt på morgonen och packade ihop chokladen i lugn och ro medan jag väntade på att DHL skulle hämta upp orden till kunden. Under tiden fördrev jag tiden med innan jag tre timmar senare är på väg hem till min kollega. Hon ska snart börja tredje året på frisör utbildningen och hon var super gullig och klippte mig idag då jag var i stort behov utav det. Glädjen över att ha fräscht hår igen är sjukt underbart och jag är så tacksam över att hon tog sig tiden.

På väg hemåt började dagen ta sig en vändning. Jag får ett samtal från sambon om att jag måste hämta upp dem längs vägen då Ginzo är skadad. Såklart värker det i mamma hjärtat när man dessutom inte vet hur skadad han är. När jag hämtar upp dem berättar sambon att han hoppade och landade snett och har efter det tjutit vid rörelse och sambon har behövt bära honom en bra bit till vår möteplats. Nu ligger lillen i sin bädd, totalt låg och pockar inte på vår uppmärksamhet som han i vanliga fall gör. Han tjuter vid rörelse och därmed har han haft svårt att kunna uträtta sin behov. Jag lider så med honom och hoppas intensivt att han mår bättre imorgon så vi slipper veterinär!

Utöver den här olyckan har sambon åkt iväg för att hämta upp min svärmor vid tåget. Så blivit myskväll tillsammans och nu är alla så pass trötta att vi ska gå och lägga oss. Bedrövlig men underbar dag. Verkligen en dag som har haft många blandade känslor!

Orsakullans utmaning:

När jag besöker offentliga toaletter så…
Ser jag verkligen till att låsa toalettdörren. Alltid pinsamt när någon främling öppnar dörren! Annars gör jag inget speciellt. Jag städar den inte som många gör utan är den ofräsch så ser jag till att leta upp en annan.

Sov gott och hoppas att ni fått en bra start på helgen ♡