Kategori: Min graviditet – Lille Skrutt

Kan ni förstå att det är mindre än 2 veckor kvar tills att jag och N är föräldrar. Jag kan själv knappt förstå det. Jag har många förvärkar och sammandragningar, antingen under en hel dag eller kortvarigt en annan. Jag är mycket tröttare och känner att energin tar slut fort. Även svårigheter att bära saker som egentligen uppfattas lätta, vilket tyder på att min kropp lägger ned stor vikt och kraft på förberedelse inför förlossning. Ska återigen bli himla spännande att se när Lille Skrutt beslutar komma ut, men vi håller alla tummar och tår att det blir en tidig januari bebis åtminstone. Vi har sagt att han kan få komma på nyårsafton då klockan slår över till 2021. Mäktigt ändå om det nu skulle vara så! 

Annars går gick jag in i vecka 39 (38+1) igår och det är som sagt inte långt kvar tills vår älskade prins är hos oss. Det är inte mycket som händer med bebis just nu. Lungorna är färdigutvecklade och skulle han besluta komma tidigare räknas inte han som en för tidigt född bebis som kräver neonatalvård. Det står att depåer fylls på som är nödvändiga vid förlossningen, till exempel hjärtat och lever laddar upp med näring som används under förlossningen och som hjälper till om eventuell syrebrist skulle uppstå. Dessutom står det att jag inte ska bli orolig om bebis inte väljer att äta så mycket av bröstmjölken då vissa bebisar kan samlat ihop så mycket näring att de inte är hungriga på samma sätt i början. Det står också att i denna vecka förväntas bebis vara ungefär 50 cm lång och väga 3200 gram. Detta tror jag återigen inte stämmer på vår bebis, då hans vikt utifrån de mått jag fått från specialistmödravården bör ligga mellan 2750-2800 gram. Det ska bli himla spännande att se ifall måtten jag fått via ultraljudet överensstämmer med verkligheten, vilket jag fått till mig kan visa fel ibland. 

Jag har fått så himla många fina och härliga frågor gällande förlossning, bebis och min graviditet. Det är alltid kul att få samlade frågor på ett och samma inlägg, både för er och för mig. Så i detta inlägg är planen att svara på era frågor.

Svar från graviditets-frågestunden

Hur känner du inför förlossningen?
Förväntansfull. Jag känner mig så redo att få ut min lilla älskling och jag är positivt inställd till förlossningen. Det jag är nervös över är att om bebis vill komma tidigare än 1/1-2021 (som han såklart får göra!). Jag är smått nervös inför ett planerat kejsarsnitt om 13 dagar av den anledningen att jag ska bli snittad och bedövad med en ryggbedövning jag önskat slippa. Men oavsett hur min förlossning blir (vaginal eller kejsarsnitt) är vi himla förväntansfulla här hemma och ser så fram emot att äntligen få träffa vår son. ♥

Vad har du med dig i din BB-väska?
♣ Kläder för tre dagar (underkläder, mjukisar och någon tröja).
♣ Necessär med nödvändigheter (tandborste, deodorant, egen tvål, borste osv).
♣ Något underhållande (bok, min dator).
♣ Planen är att köpa med något snacks också till oss båda.

Min man har hittills stoppat i kläder i vår gemensamma BB-väska. Han hinner packa ned det han anser behövs följa med när tiden väl är slagen.

Sedan kan jag även skriva vad jag tar med till bebis:
♣ Kläder för tre dagar (tre body’s, tre byxor, två tjocktröjor, tre mössor, ett par strumpbyxor och ett par strumpor, dregglis, utomhus mössa, matchande vantar och tofflor, overall och en filt).
♣ Två nappar (som jag dock inte tror kommer till användning, ville ha med det ändå).
♣ Sex blöjor (vet att vi kommer få blöjor på plats, men kändes skönt att ha med i väskan).
♣ Nagelvårdskit (läst att bebisar har så långa naglar när de kommer ut, skönt att få klippa dem så fort som möjligt. Även där misstänker jag starkt att de har på plats men kan ändå vara skönt att vara förberedd).

Är det något jag missat tycker ni? Hojta gärna till i sådana fall! ♥

Vad har du haft mest problem med under graviditeten, typ ryggen eller illamående?
Oj, jag upplever min graviditet som himla underbar. Jag har indirekt inte haft några specifika besvär under dessa nio månader. Men i början må jag ändå säga att illamåendet var hemsk. Jag spydde totalt fem gånger och var nära på att spy betydligt fler gånger men lyckades hålla mig. Även maträtter såsom korvstroganoff har jag tappar aptit för då jag åt det när jag var så illamående. Men när jag gick in i vecka 12 försvann illamåendet rätt raskt och har enbart gjort sig påmind ibland, men inte nämnvärt. Ont i ryggen har jag inte heller fått, förutsatt att jag sitter som man ska det vill säga, annars kan jag känna av att ryggen ansträngs. 

Hur har du mått fysiskt och psykiskt under graviditeten?
♣ Fysiskt: små krämpor här och där, men inte något nämnvärt även där. Någon gång har jag känt av efter ansträngning att det gör ont vid fogarna men jag har aldrig haft foglossning på det sättet som många gravida har. Sedan har jag likt många andra haft mina förvärkar/sammandragningar vid ansträngning eller nu när det börjar närma sig förlossning med stormsteg. Men det har alltid varit uthärdligt. Jag har varit förstoppad (vad jag vet) endast en gång som jag trilskades med efter vecka 30, annars har allt flutit på. Alla mina värden hos barnmorskan och hos specialistmödravården har alltid varit himla bra, till och med fått höra att jag har så bra värden att man misstänker att jag inte är gravid, vilket jag är väldigt tacksam över. Mer fysiskt (vad som hänt på kroppen utöver viktuppgång och växande mage) har jag även fått bristningar.

♣ Psykiskt: det har varit omtumlande att vara gravid under en pågående corona pandemi. Både det att vården utesluter papporna så mycket som gjort mig upprörd för vår skull men också har det varit besvärligt att gå på vissa besök ensam. Sedan har ju en ständig känsla gnagt i bakhuvudet om att jag vill isolera mig och inte riskera bli smittad, speciellt under senare delen av graviditeten som såklart är trist. Men utöver det har jag återigen haft en sån fin graviditet och mått bra psykiskt. Jag har varit glad och positivt inställd på allt hela tiden och njutit av tiden tillsammans med barnets pappa i den mån vi kunnat (det vill säga utöver alla dessa besök han blivit utesluten på).

Vad har ni valt för namn till bebis?
Det verkade vara den fråga alla är mest nyfikna på att få veta, både här och utanför social media. Vi har valt att inte döpa vår bebis innan han tittar ut. Detta på grund av att vi inte kan komma överens om namn helt och för att det kan komma att ändras när lillen tittar ut. Däremot har vi såklart haft en lång lista här hemma på pojknamn som smalnats av allt eftersom månaderna gått. Men redan tidigt in i graviditeten har N valt ut namnet Magnus. Han har blivit så förälskad i det namnet, tycker det passar i alla åldrar och är ett bra namn i övrigt. Jag är dock inte övertygad ännu. Första gången han nämnde det för mig utbrast jag ”ska jag föda en 50 åring tycker du?”. Allt eftersom tiden gått och ju mer envis han blir desto mer har jag blivit förtjust i namnet. Jag har till och med råkat säga ”Nu sparkar Magnus” eller benämnt honom som en Magnus flertalet gånger i olika situationer. Det ska bli himla spännande (även för mig) att se om det är en liten Magnus i min mage eller inte. Det råder tveksamheter med tanke på den reaktion jag fått när jag berättat namnet för, vilket såklart är tråkigt.

Det är emellertid inte bara Magnus som vi önskar döpa honom till, utan på vår lista står även Gustav, Gabriel och Johannes med. Även andra namn men dem har N bojkottat totalt så jag får acceptera att dessa namn åtminstone får stå kvar på listan. 

Har ni några namn ni tycker är fina på en kille? Kom gärna med förslag, vi uppskattar alla namn vi får höra! 

Hoppas ni fått en fin fredag idag!

Vecka 38 (37+2). Det är då helt galet att jag nu inte har långt kvar tills att vi har en bebis i vår famn. Tiden går rätt långsamt samtidigt som den går galet fort. Hela min graviditet har gått i en himla fart och ibland när jag tittar på bilder på mig själv innan jag fick min kula kan jag knappt tro mina ögon. Sådan skillnad! Men detta att ”tiden står stilla” och ”tiden går galet långsamt” tycker jag absolut inte faller in på min graviditet, även fast jag absolut kan hålla med om att nu när man är så långt gången vill man helst av allt få ut sitt älskade barn och få träffa honom. ♥

Jag har idag genomgått 93,6% av graviditeten, vilket innebär att det då inte är långt kvar till 100%. Idag är det endast 18 dagar kvar till min bf och maximalt 19 dagar kvar tills jag har min bebis i famnen. Helt galet att tänka så samtidigt så himla underbart! Vikt och längd är återigen svår att säga, jag får mer information efter nyår gällande vikten. Bebis låg vid vecka 35 (34+6) på 2300 kg vilket var mindre än vad han ska ligga. I torsdags hörde jag efter med min barnmorska gällande hur fort de går upp i vikt ju senare under graviditeten och fick som svar ca 2 hekto – 150 gram per vecka. Detta innebär att min lilla prins därinne ungefär kan väga cirka 2600 – 2700 gram. Som sagt en väldigt liten bebis i jämförelse med vad min app Preggers och 1177 säger (3000 gram). Därav kan jag även tänka att deras längd de anser barnet ”bör” vara just nu är 48,7 cm så misstänker jag att min lille pojk max kommer vara 49 cm när han väl föds. Men det ska bli spännande att se när dagen väl är kommen. ♥

Annars mår jag fortsatt fint. Var hos barnmorskan i torsdags där mitt blodtryck låg bra (110/70), ingen äggvita i urinet, vägde 62,6 kg, 5,6 i blodsocker, det sker en tillväxt och bebis hjärtljud låter som vacker musik i mina öron! Det med tillväxt har jag då förstått att jag låg på minus, trots att ingen nämnt det tidigare för mig fören i torsdags. Då fick jag reda på att jag låg på -8%. Inte helt förstått vad det innebär, men barnmorskan säger att det sker en ökande tillväxt (även fast den är mindre) och att det är inom ”normalområdet.” Som hon också säger: ”liten kvinna, liten bebis.” Naturen har sin gilla gång sägs det ju vilket jag är tacksam över för det ökar chanserna till att jag kan föda bebis vaginalt. 

Min lilla älskling är fortsatt aktiv inuti magen. Han är dessutom himla bestämd och talar om för mig vad han tycker om och inte tycker om. Till exempel om jag ligger på den sida han tycker om att hålla ut sin arm på, brukar han buffa på mig tills jag ändrar ställning, då tar han nöjt ut armen och ligger så en stund. Han har med andra ord en favorit sida han gillar att sträcka ut sin arm på och det är på min högra sida. Lillen då! Det är så maffigt må jag säga att veta att jag har en liten personlighet i min mage – någon som redan nu vet vad han tycker om. Han är himla rolig att prata med dessutom då det upplevs som om jag får svar genom sparkar. Min lilla prins. ♥

I övrigt finns det inte mycket mer att säga gällande bebis tillväxt eller hur man ska säga. Det är en fullt färdig utvecklade bebis inuti mig som bara väntar på att få komma ut. Det som sker mer utvecklingsmässigt i magen är att han blir större och större, med andra ord ökar vikten markant och han växer till sig på längden (kanske även där markant). Det är vanligt att de föds vid den här veckan redan så jag får se vad som väntar mig, är det en tidig bebis eller är det en mer punktlig bebis? Annars är han återigen aktiv och gör sig påmind flera gånger per dag. Ibland mer mjukare och finare rörelser, ibland mer kraftfullt och då kan det minsann göra ont. 

Hoppas att ni fått en super fin lördag så får vi se om det dyker upp ett ytterligare graviditetsinlägg om cirka en vecka eller om bebis gjort entré då. Vi får väl hoppas på fler graviditetsinlägg, åtminstone tills den 1/1-2021. ♥

Nu börjar det verkligen närma sig slutet av min graviditet. Vi är såklart himla ivriga att få träffa vår älskade prins och så nyfikna på att få se vem han är. Det är inte bara vi som såklart är ivriga att få träffa honom eller är nyfikna. Jag har fått himla många härliga och roliga frågor från fina er om både bebis, mig och om graviditeten allmänt. Jag är dock osäker hur mycket ni egentligen får svar på era härliga frågor och tänkte därmed att vi skulle samla alla frågor här. Så ställ gärna alla era frågor här och stilla er nyfikenhet. Det är så roligt att svara på och vad är bättre än att ha allt på ett och samma ställe?! ♥

All kärlek och många kramar till er allihopa!

Idag gick jag in i vecka 37 (36+0). Från och med nu är restriktionerna från både barnmorska och Folkhälsomyndigheten att jag ska isolera mig. Detta för att coronan härjar i landet men också för att undvika bli sjuk i vanlig influensa och så vidare inför förlossningen. Emellertid kommer maken min arbeta precis som vanligt men det är det enda, annars fortsätter vi handla via nätet och befinner oss hemma om inte viktiga ärenden behöver göras utanför hemmet. Det känns ändå tryggt eftersom min man är väldigt mån att inte ta hem smittan till mig och vi är noggranna med handhygien och så vidare. Men såklart tycker jag att det är obehagligt med coronan och är lycklig över att jag kunde vara hemma dessa tre dagar från praktiken för att minska risken att bli smittad.

Nog om det. Igår lade jag verkligen märke till hur stor jag har blivit. Inte tänkt på det, utöver att min man påpekar det ofta. Igår tog jag bilder på håret och då såg jag hur stor magen verkligen har blivit. Lite obehagligt samtidigt så mysigt eftersom jag vet att det är min lilla prins i magen. Han är himla rörlig och det syns himla tydligt om det är en arm eller ett ben som sticker ut. Han är speciellt extra vaken vid kvällar och nätter, men även under dagarna är han igång. Vår lilla prins. ♥

Enligt appen ska bebis vara cirka 47,5 cm och väger cirka 2800 gram. Dock tror jag inte att så är fallet med min bebis, iallafall inte viktmässigt. Han är en liten bebis som jag fått höra från läkaren och barnmorskan, men inte farligt liten skönt nog. Så länge man ser att min mage växer som den ska på alla kontroller är inte barnmorskan orolig. Jag är en liten kvinna och inte konstigt att jag då får en liten bebis. Det står även i appen att bebis sjunker längre ned i bäckenet och förbereder sig mer och mer på att komma ut. Lille skrutt fortsätter använda sina färdigheter så som att suga på fingrar samt tränar lungorna via att dra in och ut fostervatten. Något jag upplever att jag kan känna, men osäker på ifall det är inbillning eller inte.

Just nu står det att jag genomgått 90,4% av graviditeten och har nu 27 dagar kvar till bf och max 28 dagar kvar tills att bebis faktiskt är ute via ett planerat kejsarsnitt. Tycker det ska bli så spännande att se hur han väljer att komma ut, jag har en stark känsla av att han kommer komma ut via normal förlossningen och tidigare än förväntat, men det återstår helt att se. Ivrig på att få träffa min älskade bebis och får upp mer och mer bilder på hur han kan se ut och hur jag har honom i min famn. Längtar så förstås!

Jag har haft lite förvärkar (vad jag tror i alla fall) och just nu känner jag att livmodertappen drar ihop sig lite då och då. Hans rörelser gör ibland ont och då inte enbart när han vidrör mina revben. Detta har jag förstått som att det är himla normalt, men ibland undrar jag om det är förvärkar inför den faktiska starten inför förlossningen, men tror ändå inte att han vill komma ut såhär tidigt. Återstår att se! 

Kejsarsnitt eller vaginal förlossning?

Som många av er vet var jag iväg på bäcken röntgen den 15 november. Detta för att vi önskade ta reda på ifall jag har ett trångt bäcken eller inte. Bäckenmätning är något man slutade utföra för många år sedan, men eftersom jag är under 150 cm ska jag erbjudas denna undersökning. Igår var jag hos MVC där läkaren berättade för mig att jag låg på gränsen till att inte kunna föda vaginalt, vilket såklart är oroande. Vid ett av mätvärdena ska man ha 29,5 och där hade jag prick 29,5. På ett annat mätvärde skulle man ha >10 och jag hade 10,2. Med andra ord går det troligen att föda vaginalt förutsatt att bebis är så pass liten, men det kan sluta upp med ett akut/omedelbar kejsarsnitt. 

Därav har läkaren kommit fram till att ett planerat kejsarsnitt är aktuellt. Så igår planerade vi in ett exakt datum som bebis kommer ut på. Det är både för- och nackdelar med det tycker vi båda två. Fördelarna är helt klart att allt är under kontroll, vi vet exakt när bebis kommer och kan planera både studier och arbete utifrån datumet och så vidare. Även att slippa denna smärta är ju alltid en fördel, även fast att man får ont i efterhand när bedövningen släpper. Nackdelar är att jag gärna hade velat utföra en vaginal förlossning och få den upplevelsen. Dessutom även få uppleva den spontana känslan att ”nu kommer bebis” och få bli upprymd och förväntansfull inför bebis ankomst. 

Ett datum är in planerat men för det innebär det inte att jag måste föda via kejsarsnitt. Igår gjorde de en extra bedömning för att se om mitt bäcken troligtvis kommer räcka till, beroende på hur stor barnet är. Just nu ligger han på 2,3 kg vilket är lägre än vad han ska ligga för denna vecka vi nu går in i (då han ska väga mellan 2,6 – 2,7 kg). Om han fortsätter vara en liten bebis finns chansen att en vaginal förlossning går att genomföra utan komplikationer sade läkaren. Men det kan också som sagt avslutas med ett kejsarsnitt i alla fall. Då ser jag hellre fram emot att få ut honom på det planerade datumet för att undvika komplikationer.

Idag har vi gått in i en ny vecka och det är alltid lika underbart att gå in i en ny vecka. Det händer saker hela tiden även fast att det kanske inte alltid märks. Magen växer på och blir bara större och större. Nu lagt märke till att jag inte ens kan se mina egna fötter längre haha. Dessutom har jag mindre ork och det är tungt att bära honom till viss del, samtidigt som jag fortfarande har rätt så mycket ork och väldigt rörlig fortfarande. Skönt dock att vara hemma och få vila upp mig mellan alla dessa tentor jag håller på att skriva. 

I appen står det att bebis ska vara ca 46 cm. Det är något jag helt glömde bort att fråga då fokus låg helt på bebis vikt. Vet i alla fall att vikten inte stämmer överens, så kan tänka mig att han nog är lite kortare än 46 cm för närvarande, men oklart. Annars står det i appen att hans immunförsvar är tillräckligt färdigt nu som det går att bli inuti magen, vilket är himla härligt att höra! Dessutom är hjärnan tillräckligt utvecklad som den ska så att han kan leva utanför livmodern. Står att han väntar otåligt på att få komma ut vilket jag faktiskt kan relatera till då han är himla våldsam där inne. Känns som om det snart är på G att han kommer ut för att dessa rörelser känns ivriga och annorlunda, på ett positivt sätt. I natt höll han mig vaken större delen av natten på grund av sina rörelser. Oavsett om jag låg på sidan eller raklång var han lika aktiv. Idag har jag under dagen känt en molande värk och nu till kvällen har det spridit sig från ryggen, magen och underlivet. Jag skämtade smått med maken att det troligen börjar bli dags nu haha. 

Jag har nu genomgått 87,9% av graviditeten och har 35 dagar kvar till planerad förlossning. Hädanefter kan jag inte utgå från bf datum då det inte är korrekt längre. Känns skönt att nu ha en nedräkning som faktiskt är ett faktum än till skillnad från ett kanske. Men precis som tidigare kan bebis komma tidigare än förväntat och då är det inte mycket vi kan göra. Så spännande och ser så fram emot den här sista månaden innan bebis kommer ut. Jag ska dessutom gå på extra ultraljud för att kontrollera hur stor bebis är vid cirka vecka 39 och få träffa narkosläkare för att få information gällande kejsarsnittet. 

Hoppas att ni fått en himla fin torsdag idag! ♥

Idag befinner jag mig i vecka 34 (33+6) men imorgon går vi in i en ny vecka. Tycker det är så spännande att gå in i en ny vecka då nya saker hela tiden händer under graviditetens gång. Jag upplever allt som står i apparna, på 1177 och enligt barnmorskan är jag ett riktigt skolboks exemplar. Idag på mitt barnmorskemöte berättade hon att hon önskat att hon hade studenter med mig just eftersom jag är precis så som det står i deras skolböcker och det är alltid roligt att få höra! Allt ser fortsatt bra ut, blodtrycket ökar från 110 i systoliskt till 115 vilket är vanligt senare i graviditeten fick jag höra. Blodsockret låg på 4,8 vilket också är himla bra och jag följer måtten och vikten enligt beräkningar. Nu gått upp cirka 10 kg från start vilket enligt hennes papper för mig står att jag ska göra (mellan 9-12 kg för fullgången vecka 33). Skönt att höra att allt ser bra ut och låter bra också då lillens hjärtljud låter fantastiskt och älsklingen min har även fixerat sig helt nu. Det vet jag att han har gjort för flera veckor sedan, men idag när barnmorskan kände efter kunde vi känna att huvudet låg vid bäckeningången och fötterna läskigt nära revbenen. Det tycker jag mig uppleva då jag inte kan sitta lutad i vissa positioner då jag genast börjar märka att Lille skrutt gärna vill vidröra mina revben hehe.

Mer positiva med det här mötet var att de lyckades få in mig för vaccinering mot säsongs influensan. När man är gravid är man i riskgrupp, speciellt när man är hög gravid vilket jag kommer att vara när säsongs influensan verkligen tar fart. Så känns himla skönt att ha tagit den nu och hoppas innerligt att vi båda håller oss friska nu när förlossningen närmar sig mer och mer. Så jag förväntas vara rätt öm nu i min vänstra arm och förhoppningsvis har jag inget virus i kroppen som blommar ut på grund av vaccinet som den annars kan göra. Nästa besök om cirka två veckor kommer innefatta förlossningsfrågor och allt som rör sig kring förlossningen, vilket ska bli galet spännande att få mer information om då jag faktiskt har rätt många frågor. Sedan ska jag om cirka 1 vecka på ett möte för att kolla om en vaginal förlossning är aktuellt för min del eller om ett planerat kejsarsnitt behövs planeras in. Då kommer Lille Skrutt troligen födas sent in i december, vilket jag såklart inte hoppas på men om det är vad som krävs så är jag lycklig för att få träffa honom tidigare än planerat. ♥

Annars mår jag fortsatt bra. Jag fick dock en konstig halsbränna som kom och gick med några minuters mellanrum natten till tisdagen vilket var obehagligt men annars har jag inte haft några specifika problem. Börjar känna mig tung men inte alls på ett problematiskt sätt. Hoppas att det fortsätter såhär, att jag fortsatt mår bra och att jag slipper oroa mig för att bli så stor att jag tillslut behöver be maken min klä på mig. Just nu är det problematiskt ibland med påklädning, speciellt strumpor haha. 

Bebis

Bebis är cirka 44 cm lång och väger cirka 2200 gram. Det står på Preggers att lillen nu börjar placera sig om han inte tidigare har gjort det och huvudets omkrets blir bara större och större. Det står att tack vare att skallbenet inte är helt utvecklat vid förlossningen underlättar det vid utgången då huvudet anpassar sig vid självaste förlossningen, vilket jag kan känna tacksamhet över haha. Det står även att naglarna nu är fullt utvecklade och behöver troligen klippas direkt när han kommer ut. Detta är något jag kan känna då lillen är duktig på att klia mig inifrån. Obehagligt eftersom jag inte kan klia tillbaka, men tydligen gjorde min bror såhär mot min mamma med fick jag höra så det är då inte inbillning. 

Idag har jag varit gravid i exakt 238 av 280 dagar och är inne i gravid i åttonde månaden, snart nionde månaden! Det är alltså endast 42 dagar kvar till beräknad förlossning, så himla spännande. Fortsätter mer eller mindre att läcka bröstmjölk och känns himla skönt för då vet jag att det troligen kommer fungera sedan när Lille Skrutt kommer ut. Vi har dessutom nästan helt bestämt bebis namn, men inget som kommer bestämmas helt tills att lillen är född. Jag kommer förlora vid namn haha, men jag börjar tycka makens namn till barnet bara blir finare och finare, men vi får allt se! Magen är himla hård, det är komiskt för känner verkligen moderkakan tydligt precis som min barnmorska bekräftade idag.

 

Himla spännande återigen med graviditeten och imorgon går jag som sagt in i en ny vecka. Ska bli spännande att se vad appen säger då om allt och jag ska fortsätta ta promenader för att hålla mig någorlunda i form då jag är livrädd för att bli himla stor hehe.

Hoppas att allt är bra med er! ♥

Först och främst vill jag börja med att tacka för att ni ville vara med och gissa på längd och vikt och så vidare för vår lilla son. Alltid roligt att få involvera er på så sätt. Möjlighet att få gissa finns hela tiden och länkar till inlägget så att de som fortfarande vill också kan vara med och gissa. ♥

Bebis och mamma

Bebis är nu lika stor som en ananas och då tror jag att Preggers utgår efter barnets eventuella vikt. Då det varit många frukter jag ifrågasatt och därmed slutat fotografera mig med frukterna för specifika vecka. Bebis är i alla fall 43 centimeter och väger cirka 2 kg. Allt kan ju såklart bero på individen men just nu har jag ingen anledning att misstro appen då 1177 även bekräftar detta samt det känns logiskt. Sedan ska det bli spännande att se hur pass lång och hur pass mycket Lille Skrutt väger när han väl kommer ut sedan.♥

Idag är jag inne i vecka 33 (32+5) och det är en vecka jag länge längtat efter! Detta eftersom jag fått röntgen tid som jag utförde i söndags som inte skulle kunnat gå att utföra om man inte passerat vecka 32 (alltså fullgången 32 veckor). Detta för att bäckenet ska utvecklas färdigt och vara i samma storlek som den kommer vara vid förlossningen. Som jag nu förstått det handlar detta om att bäckenet inte utvecklats färdigt ifall att jag gjort röntgen tidigare. Super skönt att ha gjort röntgen och nu väntar jag spänt på resultat om exakt två veckor! 

Annars mår jag bara bra. Jag har börjat lägga märke till att jag ibland har ont i höften och misstänker att jag har foglossning som alla kvinnor får men att jag är en av de kvinnor som inte känner av min. Det är endast vid aktivitet så som att jag tagit promenader eller varit aktiv på ett eller annat sätt. Skönt ändå för inte hört att foglossning ska vara något att är trevligt. Jag är fortfarande täppt i näsan, verkar vara en av de gravidsymtomer som inte försvinner. Men det är heller inget besvärande, bara under sen kväll eller väldigt tidig morgon. Vadkramperna har slutat skönt nog och jag använder en så kallad massage-pistol på både vader och höft för att minska eventuella kramper/smärtor. 

Idag är det exakt 50 dagar kvar till beräknad förlossning! Det är med skräckblandad förtjusning som alltid som jag stryker över vid nedräkningen. Det ska återigen bli galet spännande att se när bebis vill titta ut! ♥

Preggers skriver att barnet börjar bli tröttare och tröttare och för det mesta delen (cirka 90-95%) av dagen sover bebis. Detta är något jag inte upplever med vår lilla bebis, igår till exempel sparkade han mig och rörde sig så pass mycket att jag ibland undrade om han kommer sova alls haha. Nu är det ju tidig morgon men än så länge har jag bara känt av honom, men inte mycket aktivitet hittills, får se om han tar igen sin sömn idag. Dock kan det vara så att han sov men jag kände av att han rörde sig under sin sömn, svårt att säga. Men mysigt är det att sitt lilla sällskap på ett eller annat sätt gör sig hörd!

Något roligt som jag lagt märke till och som också stödjs av Preggers är att hans aktivitetsnivå styrs av vad jag gör. Till exempel äter jag så börjar han sparka genast, känner min kropp att det är dags att vila liggandes i soffan så kommer han igång fort. Även när jag sitter på praktiken och spelar upp ett högre ljud på 80 dB SPL så kommer han igång. Det är lite fascinerande och underbart på samma gång. Såklart går han även igång på välbekanta röster så som hans pappas röst. ♥

Önskar er alla en underbar och fin tisdag idag!

En av det jobbigaste faktorn som spelar in under min graviditet är att jag är gravid under en pågående pandemi. Nu vet jag inte hur det är att vara gravid under andra omständigheter, men vad jag hört från personer som varit gravida när covid-19 inte existerade är att dem fick bättre upplevelse. Både av graviditeten, av sin förlossning och rent allmänt. Som sagt vet jag inte bättre, men vad jag önskat under en graviditet är att få dela min upplevelse med min partner. Missuppfatta mig rätt, pappan till barnet är väldigt delaktig och får via mig dela upplevelsen av vår graviditet, men han är väldigt exkluderad också. Som jag skrev anser jag inte att det är MIN graviditet, det är VÅR graviditet och jag blir fruktansvärt ledsen och besviken på att min man blir så utesluten. Det är även hans barn, en stor upplevelse och livsomställning även för honom. Jag skulle själv inte bli glad över att få höra allt i efterhand, att inte få se sitt barn live för första gången via ultraljud och så vidare. 

Jag är trots allt väldigt glad över vår graviditet. Jag är glad över att vi inom kort kommer bli en familj och jag ser så fram emot att få träffa min lilla älskling som ligger och gror inuti mig. Det är klart att vi fortfarande är glada, slutresultatet av allt är ju att vi får vårt barn och inget kan ju göra oss mer lycklig! ♥

Det jag sörjer allra mest är väl just som jag tidigare har skrivit om – att min make blivit exkluderad så mycket genom att inte få delta på de olika besök jag får gå på. Men jag måste få säga att vi har gjort det bästa av saken ändå! De besök som jag ansett varit viktig att få dela med min make är: första ultraljudet (KUB som är nervös att gå på då man får reda på om barnet är frisk eller har avvikelser), inskrivningssamtalet där vi båda får allmän information och stöd, andra ultraljudet där vi fick reda på ifall att det var en pojke eller flicka inuti min mage (RUL) och till sist första besöket hos barnmorskan igen vid vecka 24 där vi fick lyssna på hans hjärtljud för första gången via doppler. Även besöket hos förlossningen för ca 4 veckor sedan då vi åkte in för att vi inte kände rörelser från fostret. Det kändes så rått att låta min make sitta, undrandes, i bilen i två timmar och bara vänta på om att allt är bra eller om det blir tidig förlossning. Hade tyckt de borde tillåtit honom få delta i rummet, vara i bakgrunden och få vara lika inkluderad som mig. Bara för att barnet ligger i MIN mage så innebär det ju inte att jag är mer värd än vad han är.

Min personliga åsikt gällande vårdens synsätt att se på smittspridning är att vården har gjort totalt fel. Som jag alltid brukar säga till min barnmorska, till specialistmödravården eller till andra är att om partnern min har smittan har jag med stor sannolikhet det med. Jag lever med min partner så om de är rädda för att partner smittar så smittar jag minst lika mycket. Jag förstår att man inte får ta med en kompis till BVC eller specialistmödravården för att det är en person du varken bor med eller umgås ständigt med, men min make både bor jag med, sover med och spenderar all min tid med i princip, så tycker det är fel att utesluta honom av den anledningen. 

Många gravida under denna pandemi har valt att gå en helt annan väg för att få inkludera sin partner. Dem har alltså vänt sig till privat vård som har ansett vikten av att få ha med sin partner på olika besök. Tycker det är fel att privat vård inser hur viktigt det är att ens partner får vara med medan kommunalt inte har den förståelsen. Missförstå mig rätt, jag tycker såklart att man ska minska smittspridningen och jag tycker absolut att det är viktigt att man ser till att minska antalet patienter i den mån man kan. Men detta går att göra på flera andra sätt och det är vad jag vill få fram. 

Men till något positivt – hela inlägget om att vara gravid under pandemin är inte negativ – är hur fantastisk graviditet jag haft. Och det stöd jag fått från både vänner, min make, min ursprungsfamilj, barnmorskan med mera. Det är helt fantastiskt att få gå igenom den här upplevelsen och jag har haft en sån fin graviditet. I början var jag illamående och behövde spy vissa mornar eller efter måltider. Men när illamåendet gick över har jag mått hur bra som helst – jag säger så som min mamma brukar säga: jag har verkligen haft en glänsartid som gravid. Det har varit häftigt att få se sin son för första gången via ett ultraljud och det har varit himla roligt att tillsammans med maken gå runt i shoppingcenter och köpa in det som behövs till bebis. Att dividera om namn har också varit en himla upplevelse, men det ser ut som om maken min är mer envis än mig och han kommer troligtvis vinna haha. 

Upplevelsen att magen har fått växa är helt fantastiskt det med. Jag har aldrig haft sådan energi, sådan drivkraft inom plugget eller sådan ork att ta mig igenom vissa saker. Upplevelsen från att känna bebis för första gången och känna hur hans rörelser utvecklas, blir starkare och förändras. Jovisst kan han göra mig illa stundtals, men jag ser ändå dessa som upplevelser och något händelserikt i livet! Jag är tacksam över att jag kunnat bli gravid, få denna upplevelse och få dela den mer eller mindre tillsammans med personen jag älskar allra mest. Graviditeten har även lett till många andra positiva händelser så som att vi både förlovat oss och gift oss. Även att jag på min mammas 50 års fest fått dela den här upplevelsen tillsammans med min släkt – se glädjen i deras ögon! 

Hur har vi löst situationen?

För att maken min ska få ha känt sig involverad har vi hittat våra lösningar. Det vi har gjort är:
– Gått ut med graviditeten tillsammans. 
– Jag fick ta med bilder hem från KUB att visa honom.
– Jag filmade och fotograferade med mobilkameran vid RUL för att visa honom.
– Jag bad barnmorskan skriva ned på en lapp könet på bebis som vi öppnade tillsammans hemma. Så vi tog med andra ord reda på könet tillsammans! 
– Jag filmade även när jag var hos barnmorskan vid vecka 24-25 då vi fick lyssna på hjärtljudet.
– Vi har köpt allting gemensamt, finns knappt något jag har köpt enskilt. 

Rädsla just nu

Min största rädsla just nu är inte självaste förlossningen. Den ser jag som sagt på som en skräckblandad förtjusning. Däremot är jag väldigt orolig över att min make inte får delta på förlossningen. Detta förutsatt att karln min är frisk men då blir utesluten på grund av ”smittspridning” enligt vården. Vad jag förstått har det inte hänt här i min region att personer fått föda ensamma om det inte är så att deras partner då har symtom eller positiv covid-19, vilket är en lättnad att få höra! 

Sammanfattning

Jag är så lycklig över min graviditet och att jag mer eller mindre får dela denna upplevelse med min make. Jag bär stolt på min älskade son och få vara med om alla häftiga utvecklingar och förändringar både kroppsligt och bebisens är underbara! Men jag är dessutom också besviken över situationen och önskat mig mer från vården. Att låta min make få bli mer sedd och hörd. Trots pågående pandemi är jag så glad över att få vara med om denna upplevelse och ser med skräckblandad förtjusning på framtiden och på den kommande förlossningen.