Kategori: Min graviditet – Lill Skrutten

Detta kommer att bli mitt allra sista graviditetsinlägg, i alla fall för den här graviditeten. Nu är det endast dagar kvar tills att vi har vår älskade bebis i vår famn, vi längtar en massor och försöker förbereda lite, i den mån vi orkar och kan. Bebis kläder har fått hamna i en byrålåda i hallen (som ska fixas lite till med), jag har valt ut kläder till honom att få på sig och vi har skrivit rutinlistor, tips och en massor andra saker som kan vara nödvändigt för min svärmor att ha. Även planerat gällande mat och sådant, så både vi och min svärmor slipper handla. När jag var gravid med Lille Skrutt så var vi färdiga med allt inköp i september (vi har ett januaribarn) och vi förberedde i minsta detalj. Den här graviditeten har vi istället tagit det mer lugnt och köpt in det vi anser är nödvändigaste och köper sedan efter behov. Det vi har köpt in hittills är en bärsjal, babygym, nappar och en fleeceoverall. Jag har fått; filt, handduk, en bebisleksak och ett nytt klädset till lillebror från familj och släkt. Vi ska få låna en babysitter av en god vän till oss och vi har en massa andra saker från då Lille Skrutt var liten som bara väntar på att packas upp. Sådant tänker vi att vi packar upp helt och hållet när vi kommit hem från BB. Vi har väl insett efter första barnet att inte mycket i förväg används och behöver därför inte köpas in i stress. Det tycker jag ändå känns okej, vilket är det viktigaste!

Idag har jag varit gravid i exakt 267 dagar (motsvarar 95,4%) och nu börjar jag verkligen känna att det är nog. Orken tryter och jag känner bara att jag vill få ut ungen. Det är tungt, men hittills har jag tack och lov inte gått upp mer sen augusti, så det är jag tacksam för! Lillen därinne växer på i sin egen takt och likaså med vikten, men lär vara mellan 48-51 cm och väga något mellan 3400-3600 g nu, så blir spännande att se om några dagar. Annars står det inte mycket om utvecklingen i mina appar. Det är en fullt utvecklad bebis därinne som nu bara väntar på att få komma ut.

I min förra graviditet fick jag en himla massa frågor som jag även till den här graviditeten tänkte svara på, för skoj skull, och det blir lite av en sammanfattning av hur graviditeten har varit!

Hur har du mått fysiskt och psykiskt under graviditeten?

Fysiskt: bra. Jag har haft en glänsar graviditet även den här gången, förutom att jag den här graviditeten behövt gå på järntabletter från start. Det jag känner ett komplex över är min viktuppgång och att jag inte kunnat vila när kroppen bett om det. Men i övrigt har jag inte haft några gravidkrämpor förutom lite förvärkar, mild halsbränna, nästäppa och vadkramp några gånger. Även upplevt det jobbigt ibland vid ansträngning i höfterna, men absolut inte något som besvärat mig. Illamåendet var nog det värsta i början av graviditeten, jag klarade inte av att äta beasås och åt endast det jag var sugen på. Men annars inga problem även på den fronten. Jag har varken haft ont i brösten eller spytt så många gånger, vilket kan bero på att kroppen vet vad den ska göra den här gången.

Psykiskt: bara bra. Såklart har man haft tankar gällande ”hur ska det gå med 2 barn?”, ”hur ska det gå att lämna bort storebror under förlossningen”, ”hur ser det ut i världen när lillebror kommer till världen, med ekonomin och allt.” Men det har aldrig varit tankar som gjort mig ledsen eller upprörd över att vänta lillebror och han är så väntad! 💙

Däremot kan jag uppleva, både psykiskt och fysiskt att det är jobbigare den här graviditeten eftersom vi har ett barn som kräver full uppmärksamhet. Det har inneburit att graviditeten blivit mer påfrestande, även fast att det inte varit ett besvär förstås.

Har du haft några cravings?

Nej, inga cravings. Har jag exempelvis varit sugen på något så har jag alltid köpt det samma dag eller dagen efter. Det har aldrig varit att jag behöver äta en specifik sak eller att jag blir grinig om jag inte får det. Däremot har det hänt en gång att jag höll på att gråta för att min make tyckte att vi inte skulle slösa pengar på McDonalds en lunch. Men det var lättfixat: vi åkte till McDonalds haha. Jag har haft ett större sötsug denna graviditet än förra, jag har liksom inte kunnat hejda mig likt förra graviditeten. Men inget som gått överstyr eller ätit mer utöver det vanliga.

Vad var din spontana känsla av att få veta att du var gravid och fick reda på bebis kön?

Den spontana känslan var bra! Jag visste att jag var gravid tidigt även den här gången, både för att mensen uteblivit men också pga. jag blev himla sugen på att suga på en kaplastav, vilket kanske inte är så normalt haha. Jag tog ett graviditetstest som visade negativt, men jag väntade en ytterligare vecka och då visade båda mina test på att jag var gravid. Vilket mottogs med glädje för mig, min man och många runtomkring oss! Könet valde vi att ta reda på igen för att vi är så nyfikna av oss. Den här gången gjordes det via en gender reveal med närstående och först blev jag chockad. Jag minns att jag tänkte ”blått.. Vart är den rosa konfettin?” innan det gick upp för mig att det var blått för att vi väntade en lillebror. Jag var så säker på att vi väntade en flicka, men blev absolut inte ledsen över att det blir en till liten prins som ska få förgylla vårt liv! 💙

Hur känner du inför förlossningen?

Bra. Jag är inte orolig över självaste förlossningen, det som hemsökt mig är att jag behöver vara borta från min son betydligt längre än jag vill. Att släppa ansvaret och förlita sig på en annan människa, det är svårt för mig. Men det är nog bara tankar som cirkulerar nu, som kommer försvinna när jag väl förlöser lillebror och får höra av min svärmor att allt går bra! Jag hade mina förhoppningar om att föda vaginalt den här gången, men dessvärre ser det ut som om lillebror trivs bra i magen och inte är intresserad av att komma ut av sig själv innan mitt snittdatum. Såklart kan man alltid hoppas, likt med Lille Skrutt, men jag tror inte att det kommer bli en vaginal förlossning. Jag är inte orolig för ett till kejsarsnitt. Jag känner mig ändå rätt bekväm vid tanken att föda ännu en gång via kejsarsnitt, för mig och för lillebrors skull, samtidigt som jag ogillar sprutan som ska beblandas med min spinalvätska och ogillar att bli behandlad som en patient.

Vad har du med dig i din BB-väska?

Mamma: necessär med nödvändiga saker (tandborste, tandkräm, hårborste, toffs, deo, handkräm, läppsyl), kläder (2 trosor, ett par mjukisar, 2 tröjor, 2 strumpor, fleecetröja), mobil, mobil laddare, anteckningsbok och penna, amningsnapp och purelan, glasögon, plånbok och lite gottis.

Bebis: filt, kläder (2 par byxor, 2 bodys, strumpor, mössa), ytterkläder (fleeceoverall och/eller björnoverallen), nappar, blöjor samt tillbehör och kanske någon snuttis.

Pappa: får packa egen väska och tänka ut för egen räkning. Misstänker att endast kläder, tandborste, plånbok och snus kommer vara i hans väska.

Vad har ni valt för namn till bebis?

Oj, likt förra gången vi stod inför ett beslut av namn, så valde vi att inte bestämma något i förväg. Vi har smått diskuterat, men vi har verkligen inte kommit överens den här gången heller. Egentligen har jag inga direkta favorit pojknamn, utan jag tycker det finns flera olika namn som jag tycker är fina. Men min make är väldigt förtjust i namnet Magnus, som var på tapeten när storebror låg i magen. Blir spännande om vi får en liten Magnus, eller om det blir ett helt annat namn.

Planerat kejsarsnitt

Låt oss prata kort om kejsarsnitt. För många är det en skrämmande tanke att behöva genomgå ett kejsarsnitt och väldigt många kvinnor förlöser sina barn via akut kejsarsnitt pga. komplikationer vid vaginal förlossning. Jag kände en slags.. Besvikelse över att det skulle bli kejsarsnitt med storebror. Jag minns att jag kände att jag inte gav min kropp en chans att få göra det naturligt. Men något jag har lärt mig med den här graviditeten och något jag lärt mig efter att ha genomgått ett kejsarsnitt är att jag är tacksam för det. Tacksam över att de bryr sig tillräckligt för att ge mig och mitt barn en säker förlossning. Det handlar inte om att min kropp inte kanske klarar av det, det handlar om risker som kan uppstå om min kropp faktiskt inte skulle kunna genomgå en vaginal förlossning, likt många kvinnor. Man ska aldrig känna besvikelse eller att man inte tillåts få utsätta sin kropp för något som folk anser är en ”normal” förlossning, utan man ska känna ren tacksamhet som blir hörd och sedd av vården. Angående rädslan förstår jag helt. Det känns onormalt, du vet att du kommer att bli snittad av en skalpell och ska förlita dig på kirurgernas kompetens. Jag kan inte säga så mycket kring det, utöver säga vad jag upplevt och så vidare, då jag själv inte kände en rädsla för självaste operationen. Tvärtom jag hade så många endorfiner i kroppen att jag låg och skrattade och kände ren glädje av att inom kort få träffa mitt barn. Inte ens när jag fick ett äckligt blodtrycksfall som innebar att jag höll på att dåsa bort gjorde mig rädd. Det gjorde mig starkare. Det gjorde att jag den här gången kan skriva i mitt förlossningsbrev att jag ser gärna att de den här gången håller koll på mina vitalparametrar så att jag slipper genomgå det igen.

Vid ett planerat snitt kommer du in vid en tidpunkt du kommit överens med vårdpersonalen på avdelningen. Väl på plats förbereds du inför operationen i form av att du byter om till sjukhuskläder, får en nål och dropp samt antibiotika, kateter och smärtstillande tablett (alvedon), i alla fall jag fick det pga. förlossningsvärkar. Därefter håller de koll på en, i mitt fall höll de koll på min pågående förlossningsarbete för att se så att jag inte behövde avbryta mitt planerade snitt. Därefter var det bara att vänta på att tiden för mitt planerade snitt skulle ske. Jag rullades ned för ännu fler förberedelser inför självaste snittet på en operationssalen. Det innebar att en narkosläkare gav mig spinalbedövning (spruta som ska ända in i min spinalvätska för att kunna bedöva hela min kropp), de kopplade upp mig till olika mediciner (blodtrycksförhöjdande medel vet jag i alla fall att det var) och blodtrycksmanchett om armen, saturationsmätare på fingret (kolla syresättningen) och så fick jag 0,5 L syrgas via en syrgasgrimma. Innan operationen säkerställde de säkert 2-3 gånger att jag inte hade någon känsel, dvs. de drog med en blöt handduk och så fort jag kände värme så var det good to go.

Innan snittet förberedde jag mig själv hemma genom att duscha sent på kvällen och en tidig dusch innan jag åkte till sjukhuset, jag tog av mig alla smycken och fastade från 00:00, så åt en smörgås strax innan. Detta kommer jag få genomgå igen, men den här gången ser fastandet annorlunda ut och jag får mer information dagen innan. Ser så fram emot det, då jag har många frågor, trots att jag genomgått ett tidigare kejsarsnitt. Detta för att jag kommer genomgå ett kejsarsnitt på ett helt annat sjukhus, i en annan stad och inte under pågående pandemi.

Finns det fler frågor, ställ dem gärna. Det kan handla om kejsarsnitt, förlossning i sig, min graviditet osv. Alltid trevligt med frågor om ni känner att ni vill veta något mer specifikt. ♡

För att ta del av föregående graviditets uppdatering i vecka 39, klicka här ➡️ Graviditetsvecka 39

I fredags gick jag in i vecka 38 (37+0-37+6). Nu börjar vi verkligen närma oss slutet och en stundande förlossning är planerad om mindre än 2 veckor. Det är så skönt att vi äntligen fått ett datum för vårt planerade kejsarsnitt, nu väntar vi bara på den exakta tiden för operationen samt vilken tid vi ska komma in. Allt detta får vi dessvärre reda på dagen innan, men det är helt okej känner jag. Nu har jag genomgått 93,9% av graviditeten och det känns må jag säga. Inte att jag egentligen har någon gravidkrämpa, utan vikten. När man är så kort som jag är så känns varje kilo lite extra och nu har jag landat på 17 kg uppgång. Det ska bli så himla skönt att åter få tillbaka min kropp och förhoppningsvis gå ned samtliga kilo likt med Lille Skrutt. Men det återstår såklart att se!

Lillebrors rörelsemönster ändras mer och mer. I fredags var jag till och med smått orolig över att det var för lite fosterrörelser, men jag tror inte att det är konstigt. Huvudsaken att jag känner honom, tänker jag. Och sen dess upplever jag att han rört på sig en hel del och känner hans armar och ben samt när han sträcker på sig. Hela magen får en skidbacke form eller så ser det ut som om magen förvandlats till ett hav med massor av vågor. Annars mår jag bra. Trött är jag och orken tryter bara mer och mer, men jag kan inte lägga mig ned och vila hur som helst, så jag är bara tvungen att vara fortsatt aktiv. Men det är ingen hemlighet att jag sover strax efter att lilleman gått och lagt sig vid ca 20:00. Det är svårt att hålla sig vaken och det är väl min kropp som talar om att jag behöver mer vila än nattsömnen (om jag ens får det, dvs.).

Känslan att lämna Lille Skrutt över ett dygn som minst är obeskrivlig. Jag har bara lämnat min son i någon timme tidigare, det har aldrig behövts barnvakt i så många timmar förut. Det kommer vara en underlig känsla, men jag får hålla tummarna att bara jag känner så, inte han. Jag vill att han ska känns sig väl omhändertagen och nöjd, när han får ha sin fina farmor hos sig, som han tycker mycket om. Jag hoppas även på att inga covid restriktioner finns på BB så att maken min kan röra sig fritt och kunna assistera min svärmor om så behövs.

Nu kan man räkna graviditeten som fullgången. Det är med andra ord en vanlig vecka att föda barnet och barnet räknas som om de kommit i fullgången tid, trots att det är ca 2 veckor kvar till vecka 40, där många oftast föder (mellan vecka 38-42 brukar man som snitt föda). För omföderskor brukar förlossningen oftast starta tidigare, men det finns också de som föder exakt mot slutet alternativt efteråt. Det beror lite på hur mottaglig mamman är för det här hormonet som bebis skickar ut och om livmodertappen är s.k. utplånad. Så med andra ord är bebis därinne färdig utvecklad gällande alla organ, det är endast vikt och längd som ökar därinne. Enligt Preglife bör barnet vara ca 48 cm och väga ca 3-3,17 kg denna vecka. Återigen väldigt oklart gällande bebis längd och vikt, men om han är som sin storebror bör måtten typ stämma. Det återstår att se när han väl kommer ut!

Tipset från olika appar är VILA. Vila inför den fysiska ansträngningen kroppen kommer att gå igenom, oavsett vad för förlossning det blir. Och det är nog något jag måste börja ta till mig. När man har en 20 månaders här hemma blir dagarna allt annat än lugna. Det kräver att han får sin dagliga aktivitet, men då måste jag börja ta mig i kragen och sova dagtid. Eller åtminstone släppa alla måsten och tillåta mig få ligga och vila i soffan. Det var vad jag gjorde inför Lille Skrutts ankomst, jag önskar jag kunde få samma möjlighet till vila även inför den här kommande förlossningen, men tyvärr är det enklare sagt än gjort. Det får helt enkelt bara gå bra.

Känslan av starka förvärkar kan starta. Jag har haft förvärkar där jag känner att kroppen verkligen förbereder sig inför förlossningen, men inget som intensifierats. Inte heller mer än att jag får lite ont och så släpper det, skönt nog. Jag har också känt tryckande känsla neråt, när bebis gör sig bekväm med huvudet mot bäckenbotten, vilket inte alltid är så bekvämt för mig vill jag lova. Preglife betonar vikten i att faktiskt skapa en lugn-och-ro-känsla som gör att hormonet oxytocin frisätts. Det är ett hormon som är positiv för både mamman men också barnet på så sätt att amningen blir lättare och anknytning till varandra blir starkare. Det kan jag relatera till med Storebror, då vi inte oroade oss för något och bara låg och njöt på BB i den mån vi kunde och tog allt lite som det kom. Likadant när vi kom hem så oroade vi inte oss i onödan, vi agerade bara utefter sunt för nuft. Detta gjorde att både storebror och vi kände att vi njöt av varandras sällskap tidigt, han var lika nöjd i sin pappas famn som i sin mammas, om det inte var hunger dvs. Så skönt för oss alla tre och så viktigt!

Något jag varit dålig på är att packa BB-väskan. Jag har nog sagt sen jag befann mig i vecka 35 att jag ska packa den. Men just nu känns det svårt då jag behöver allt ifrån necessären dagligen, jag har inte tillräckligt med bekväma trosor för att lägga undan i en väska och jag kommer typ bara ta med mig ett anteckningsblock, penna, mobil, laddare och något till. Till bebis har jag smått packat, men inte ned i en specifik väska. Däribland har jag tagit fram bebis första kläder, bebis första ytterplagg (en tjockare overall och en tunnare fleeceoverall), filt och sen ska vi köpa blöjor. Nappar ska sterialiseras och läggas ned i en behållare och något mer ska stoppas ned (går sedan efter en lista och utefter egen erfarenhet). Jag ska också skriva en rutinlista och lite nödvändiga saker till svärmor min och jag ska skriva ner ett ordentligt förlossningsbrev jag sen kan ge barnmorskan i hand på förlossningen. Det är en hel del kvar att förbereda (såsom fixa i bebis garderob, hämta babybox/Libero väska, skicka in moderskapsintyg, fixa babyskydd) och jag har smått börjat känna stress då det är mindre än 10 dagar kvar nu. Men det löser sig!

Nä nu får det vara färdig babblat. Det är så mycket jag vill uppdatera samtidigt som jag försöker hålla allt så kortfattat som möjligt. Men dessvärre blir dessa inlägg långa ändå, pga. jag samlar allt i ett enda inlägg per vecka, med respekt för er som inte är lika intresserade av dessa inlägg. Det ska dock bli spännande att se om det kommer ett ”graviditetsinlägg vecka 39” eller om bebis valt att komma ut innan dess. Fast jag är rätt övertygad över att bebis inte vill komma förrän mitt snittdatum.

För att ta del av tidigare graviditets uppdatering i denna vecka, klicka på länken ➡️ Graviditetsvecka 38

Jag måste börja inlägget med att skriva: vilken skillnad! Vilken skillnad det är att vara gravid år 2022 i jämförelse med år 2020 (kort in i 2021). I föregående graviditet uppdaterade jag er i just den här veckan att jag isolerade mig och att jag var en riskpatient för covid-19. Den här gången finns det inga restriktioner och covid är som bortblåst. Saker jag utsätter mig för sent i den här graviditeten var inte ens tänkbart i tidigare graviditet. Lustigt så olika det kan vara och så olika hur de sköter allt i Örebro kontra Stockholm. Jag må då säga att jag var betydligt mer nöjd i Örebro än vad jag någonsin varit i Stockholm. Jag hoppas att det kommer kännas bättre sen när jag förlöser bebis om ca 27 dagar (27 dagar kvar till beräknad bf).

Än har jag inte fått något snittdatum. Enligt min barnmorska hade de heller inte påbörjat att skicka ut något specifikt datum, mest troligt för att de anser att det är för tidigt. Det oroar mig enormt. Om jag nu ska bli planerad för ett kejsarsnitt, varför vägrar de ge mig ett datum? Varför vägrar de ge mitt ett datum som är innan mitt bf, då de också bedömt att jag har bäckenträngsel. I denna vecka hade jag redan fått ett datum från Örebro sjukhus. Ytterst märkligt och jag får väl hoppas att de tänker till gällande tiden inom kort, annars får jag ringa och påskynda processen.

Det finns flera olika tecken på att en förlossning närmar sig eller att man är redo att föda inom kort. Jag har uppfyllt två av de kraven på bara den här veckan, så ska allt bli spännande att se om vi kommer att få en september bebis istället för en oktober bebis. Båda är såklart välkommet, men just nu är jag taggad för att få ut ungen att jag nästan hoppas på en september bebis haha.

Tecken att hålla utkik efter

♡ Ökade flytningar alt. slemproppen släpper.

♡ Lös i magen.

♡ Förvärkar som intensifieras.

♡ Vattenavgång, som inte är så vanligt.

♡ Molande värk.

♡ Teckenblödning.

I tisdags var jag hos min barnmorska och allt såg fortsatt fint ut (BLT 100/65; Hb 130 g/l; SF mått 32 cm). Bebis hjärtljud låter fortsatt fint (ca 150 slag/minut enligt BM) och bebis ligger definitivt redo inför fixering, men i tisdags var huvudet fortfarande rörligt. Förhoppningsvis sker fixeringen inom kort. Så, trots 36 fullgångna veckor så är jag fortfarande aktiv och igång, men såklart försöker jag lyssna på min kropp och ge mig själv tillåtelse till vilopauser och/eller vilodagar. Fått lite mer halsbränna än tidigare och vid ett tillfälle hade jag vadkramp i båda benen samtidigt, vilket var obehagligt, men hanterbart. Annars har jag hittills inte haft några direkta värkar, inte ens smärtsamma sammandragningar, men det lär väl komma ju mer jag närmar mig mitt bf datum tänker jag. Det jag upplever just nu är att vikten inte är så rolig; både ångest över att ha gått upp hela 17 kg men också för att det blir extra tufft. Förhoppningsvis går jag inte upp mycket mer så att jag enkelt kommer ner till min start vikt igen efter förlossningen, likt efter jag förlöst Lille Skrutt.

På tal om bebis så verkar han må fortsatt bra. Jag känner av honom dagligen, precis som man ska göra, men med en mindre intensitet. Vilket jag tror har att göra med att han blivit så stor att utrymmet för att ligga och sparka fritt är begränsat i dagens läge. Nu är det mer att man ser att hela magen trycks ut av en hand eller ett ben, ibland har bebis även testat göra en Jumping Jack som jag kallar det för, vilket känns kan jag lova haha. Men jag är inte orolig över att hans mönster för fosterrörelser är förändrad. Jag är glad över att känna honom dagligen och ska bara åka in om jag verkligen känner på mig att något inte stämmer.

Enligt Preglife (som har en mindre cm skala äk vad 1177 och Preggers har) ska lillen vara ca 46 cm och väga 2,79 kg nu och uppåt 2,97 kg mot slutet av veckan. Jag kan tänk mig att lillens vikt kanske är någonstans mellan 2,5-2,79 kg just nu, då han är en fortsatt liten bebis, men såklart är det alltid svårt att veta utan ultraljudsundersökningsmätningar (knappt då det blir rätt). Bebis fortsätter öva på sina färdigheter därinne och övar främst på sin andning genom att dra in och ut på fostervattnet.

Just nu ligger jag i soffan och vilar. Maken kommer hem något senare och jag försöker göra det bästa för mig och lillen tills vidare. Men inte lätt när man känner sig slut efter kämpiga nätter och en hel arbetsvecka + känningar i kroppen. Tufft!

Hoppas att er fredag blivit bra idag!

För att läsa inlägget från föregående graviditet klicka på länken ➡️ Graviditetsvecka 37

Nu är det inte långt kvar! Endast 34 dagar kvar tills mitt BF och mest troligt mindre än så. Jag får en stark känsla av att jag kommer hinna få mina spontana värkar innan mitt planerade snittdatum, så återstår verkligen att se när och hur vi får träffa vår älskade Vilding i magen. Jag är då också himla förväntansfull över att se hur han är, vem lillebror är. I magen upplevde jag att Lille Skrutt tydde sig till höger. Det syntes på alla ultraljud, på hur han låg i magen när det buktade ut och så vidare. När han kom ut valde han det högra bröstet före det vänstra, så pass mycket att jag till och med fick mjölkstockning. Lillebror i magen är väldigt vaken, väldigt energisk och väldigt bestämd över vad vi gör på magen och så vidare. Undra om han blir likadan när han väl är ute eller om han lugnar ner sig?

I den här veckan är det helt okej att födas i. Om lillebror skulle välja komma ca 4 veckor innan, slipper vi neonatalvård och man anses inte vara född för tidigt. Det är himla skönt att veta att man nu passerat de veckor som skulle kräva neonatalvård! Inte mycket mer står på apparna, förutom att bebis rörelser kan bli mer intensiva och vi kan skymta en armbåge eller häl osv. som trycks mot magen. Jag kan verkligen känna honom, känner ett ben eller en arm osv. Men än kan jag inte påstå att jag sett den klassiska handen eller foten så många pratar om. Blir spännande att se om jag får uppleva det med lillebror.

Bebis ska nu väga mellan 2,59-2,76 kg den här veckan. Det överensstämmer med de siffror jag fick till mig från föregående graviditet, då jag var på tillväxtultraljud för Lille Skrutt. Även han ansågs vara en liten bebis, men kom ut med en normal vikt, så ska bli spännande att se hur Vildingens egentliga vikt är. Så bebis lär ha en vikt som är under 2,5 kg, men exakt vad vet jag inte. Hans längd ska vara ca 45 cm, vilket kan både överensstämma med Vildingens längd eller också är han även där en mindre bebis. Men runt 40-45 cm bör lillen vara i alla fall.

Enligt mina två appar står det att man nu ska ta och vila när det erbjuds och att jag kan uppleva att allt är tyngre. Det tycker jag, mycket är nu för tiden svårt. Bara att sätta på sig kläder, duscha och torka sig efter duschen och saker jag tidigare orkat med blir nu istället lidande, så som hemmet. Jag blir både upprörd över det samtidigt som jag har full förståelse för det. Därför har jag satt som en regel att jag struntar blanka tusan i hur lägenheten ser ut och städar utefter vad jag orkar och lägger istället all den energi jag kan förmå på mitt älskade barn och vilar i soffan när han tar sin enda vila på dagarna. Än så länge fungerar det och jag får avlastning med hjälp av min goda vän, vilket verkligen behövs! Något som också står i en av mina appar är att en gravid brukar gå som en pingvin, dvs. vaggar sig framåt. Detta kan bero på tyngden och pressen mot urinblåsan, vilket jag verkligen kan uppleva. Extra jobbigt är det också när jag behöver bära på min vikt tillsammans med min sons vikt, men jag har lagt märke till att om han sitter ovanför magen är det betydligt lättare att bära, så det är min strategi haha. Vagga som en pingvin gör jag endast hemma, haha..!

Nu är det också dags att packa alla väskor som ska packas! Både min och makens BB-väska och vår sons övernattnings väska. Förhoppningsvis kommer min svärmor vara hemma hos oss medan vi är på sjukhuset, men om det blir spontan förlossning, så är det skönast att veta att en väska är färdig packad och redo att slänga över axeln om det skulle behövas. Exakt vad jag ska packa i dessa väskor är oklart. Sist packade jag en överfylld väska med ALLT man kan tänkas behöva från hemmet, vilket bara blev en onödig packning att släpa på. Denna gång tänker jag att jag ska packa lätt och vid behov får man köpa det som fattas helt enkelt. Den här gången kommer jag förhoppningsvis få åka hem tidigare dessutom, så då behövs bara det nödvändigaste. Om ni är intresserade lägger jag gärna ut ett inlägg gällande förlossningsväskorna.

Oh well, jag har nu genomgått 87,9% (35 hela veckor) av graviditeten och väntar spänt på mitt snittdatum. Förhoppningsvis får jag det exakta datumet redan idag eller i början av nästa vecka. Håll tummarna för att jag får reda på det idag! 🤰🏼

För att ta del av tidigare graviditet, läs här ➡️ Graviditetsvecka 36

Vi börjar närma oss slutet, för var dag som går. Jag känner mig konstigt nog piggare, men inte pigg. Och det händer inte varje dag förstås. Jag börjar känna mig riktigt stor, känner att jag inte alls får på mig mina tröjor längre och har nu fått låna 2 jackor av min mamma och en fleecetröja. Jag har även fått två t-shirtar i 2 storlekar större än min egen, så det ger lite utrymme för magen, skönt nog. Viss svårighet att få på mig kläder i övrigt, speciellt byxor och strumpor, men än behöver jag ingen hjälp. Annars är måendet fortfarande bra och vi får hoppas att det fortsätter så här fram till förlossningen, men också även efteråt.

Än väntar vi på det exakta datum för kejsarsnittet. Jag är lite nervös över det då både min man ska hinna få semestern beviljad men även min svärmor som ska ha hand om Lille Skrutt medan vi är på sjukhuset. Hoppas att brevet vi väntar på trillar in genom brevlådan den här veckan, vilken fantastisk födelsedagspresent det hade varit!

Häftigt nog kan jag hävda att jag känner av det Preglife beskriver i sin app för vecka 35. Att den gravida kvinnan kan ha ont i ryggen och/eller i sitt bäcken pga. broskbensfogarna blir mjukare genom hormonen östrogen och relaxin. Det är emellertid ingen konstant smärta, utan jag har upplevt den då och då i vissa ställningar samt när barnet rör sig mot bäckenet. Allt detta är ändå en positiv smärta som Preglife bekräftar eftersom det gör att mitt bäcken blir mer rörligt inför förlossningen. Upplever också, likt Libero skriver, att barnet är mer aktivt på kvällen nu för tiden, men nog ännu mer aktiv nattetid. Det har han alltid varit, men nu känns det mer som om han tar det lite lugnt dagtid, även fast att jag känner honom ofta och mycket dagtid också såklart.

Bebis ska enligt Preglife ligga runt 2,38-2,56 kg innan vi går över till nästa graviditetsvecka. Eftersom vår lilla prins i magen har en mer eller mindre tillväxthämning så ligger han ca 2,3 som max vid slutet av veckan, beroende på hur mycket han går upp per vecka (ca 300 g räknar jag till som högst). Han är enligt Preglife och Preggers ca 44-45 cm och Pregers efterliknar storleken som en Asiatisk klolös utter, vilket jag och maken skrattade gott åt.

Bebis har blivit så stor nu att chansen att slippa neonatalvård pga. underutvecklade lungor är större. Däremot har inte barnets underhudsfett hunnit lagra lika mycket energireserver som barn som föds i fullgången tid, vilket innebär att föräldern är i behov av att bibehålla barnets värme (genom hud mot hud, kläder osv.) samt kräver mer påfyllning för att få energi. Hud mot hud kontakt främjar barnets kroppstemperatur, blodsockernivå men också får bebis ta del av hormonet oxytocin, som frigörs och ger barnet en lugn-och-ro-känsla medan man knyter an. Nu är målet att fortsätta öva på sina färdigheter inför födseln (suga, andas och röra på sig (Preggers).

Det är nu endast 36 dagar kvar tills mitt bf datum och jag har nu genomgått 87,1% av graviditeten (idag varit gravid i 34 hela veckor + 5 dagar). Det ska bli spännande att se när exakt förlossningen startar eller om jag eventuellt hinner få mitt datum för planerat kejsarsnitt. Jag tycker det känns underligt att leva på normalt och sen så sätts förlossningen igång, samtidigt som jag tycker det är lite spännande. Blandade känslor minst sagt!

För att följa upp det jag skrev om tidigare graviditet rör sig min mage som vågor på ett hav. Eller som jag försöker förklara till folk som aldrig får/kan uppleva detta är att det ser ut som om man har en ailen i magen, likt Predectors filmen. Tycker många är fantastiskt roligt! Och något jag också skrev då som jag upplever nu är att jag måste sitta på ett visst sätt för att undvika bli sparkad eller vidrörd på mina revben. I förrgår när jag nattade lillen så gjorde det så ont att jag fick be maken ta över. Och natten till idag blev han inte lycklig över att storebror låg tvärsöver på magen för att bli omsövd och sparkade riktigt rejält, så pass att Storebror upplevde det jobbigt att somna om. Storebror tycker det även är roligt att ta sats från ena soffan och slänga sig över magen, så har full förståelse om lillebror tycker det är jobbigt, likt mig haha.. Annars är hans sparkar mysiga och jag blir självklart lugn även fast att han är aktiv eftersom då vet jag att lillebror mår bra därinne.

För att ta del av föregående graviditet, klicka på länken ➡️ Graviditetsvecka 35

För 5 dagar sedan gick jag in i vecka 34 (33+0-33+6). Det är svårt att begripa att om ca 43 dagar har vi en liten bebis här hemma igen. En liten lillebror. Det är också svårt att begripa att jag varit gravid i 237 dagar (genomgått 84,6%). Det är ju helt sjukt vad tiden gått fort! Ändå börjar jag få känslan av att det går för långsamt samtidigt som jag tycker ”oj, är det redan fredag och ny graviditetsvecka?”. Skumt det där med tiden.

Storebror här hemma har fortfarande inte förstått vad som komma skall. Det ska återigen bli intressant att se när lillen väl väljer att komma ut. Annars är det fortsatt bra. Jag är både pigg och alert, till viss mån förstås. Jag känner mig stundtals pigg och orkar betydligt mer än andra dagar då jag känner mig tung och orkeslös. Märklig känsla! Mina få gravidkrämpor är; vadkramp, mild halsbränna och ibland nästäppa som inte är allt för besvärlig. Jag får åter vara tacksam för de milda besvär jag haft under den här graviditeten också! Den här graviditeten upplever jag svårare att fotografera magen, kan mycket väl bero på prestationsångest, men alltid kul att fota magen vecka för vecka.

Blodvolymen har ökat och lika så med vätska, vilket kan medföra svullnader (Preglife). Om man får ovanligt svullna händer eller fötter osv. ska man gärna söka vård så att det inte rör sig om havandeskapsförgiftning. Kroppen förbereder sig inför förlossningen i form av att livmodern drar ihop sig, vilket kan göra ont men också vara smärtfritt (Preggers). Bröstmjölken kan börja rinna ut hos vissa, då kroppen förbereder sig inför bebis ankomst. Jag kan väl kort och gott säga att jag kan uppleva magen bli hårdare än vanligt ibland, vilket mest troligt är en sammandragning, men gör då aldrig ont. Än så länge har jag varken svullnat upp eller fått läckande bröst, men med rinnande bröstmjölk hade jag med Lille Skrutt, så skulle inte förvåna mig om det kommer. Jag svullnade heller aldrig upp med Lillen, i alla fall inte märkbart, så får se hur det blir senare i graviditeten. Hos barnmorskan visade allt på normala värden (blodsocker ca 4,5; blt 100/70), vilket är bra att veta.

Bebis är nu ca 42 cm lång enligt Preglife och ska väga runt ca 2,35 kg nu mot slutet av veckan. Sist vägde Vildingen ca 1617 g och kan tänka mig att lillen maximalt väger 2000 g nu. Liten bebis men som följer sin kurva helt enkelt. Tisdag den 23/8-22 var jag hos barnmorskan där sedvanliga kontroller utfördes. Där kunde de se att magen följde bebisens kurva fint och det är det man utgår ifrån. Sf-måttet för graviditetsvecka 33 var då 29 cm (gått upp 3 cm på 3 veckor), vilket är fortsatt 1 cm per vecka ungefär. Inte så konstigt tycker jag, tyder ändå på att magen växer på fint! Enligt barnmorskan har hon bedömt det som om bebis ligger i säte, men hon upplevde dessutom att hon inte kunde känna bebis kroppsdelar. Vilket oroade mig, hur kunde hon inte göra det men bedöma att han ligger i säte? Oklart. Får hoppas att bebis väljer att lägga sig tillrätta, s.k. fixerar sig, om spontana värkar skulle starta, annars tas det ut via kejsarsnitt och då spelar det ingen roll hur han ligger. Bebis hjärtljud såg dessutom fina ut (150 slag/minut) men skulle vilja säga att det pendlade mellan 150-160. Dessutom gick hans puls upp till 180 slag/minut då han blev irriterad och smet ifrån dopplern likt alltid och buffade till. När jag var i en mer upprätt ställning lugnade han ned sig något och vi fick fram normala hjärtljud. Som sagt, vår lilla Vilding.

Annars skriver Preggers att bebis normalt brukar vilja lägga sig tillrätta med huvudet nedåt mot bäckeningången. Och det brukar kännas. Det som är fint att veta är att skallbenet inte har växt samman, vilket gör att huvudet lätt anpassar sig för utgång tack vare fontanellerna. Preglife skriver även att bebis nu skapat sig ett immunförsvar tack vare mina antikroppar jag givit barnet under graviditeten, men såklart inte helt immun mot alla förkylningar osv. och bra att veta att de är sköra, trots att de har utvecklat ett immunförsvar redan i magen.

Nu händer det inte så mycket. Magen växer på fint, men eftersom bebis också blir större ger det inte ett större utrymme för bebis, utan tvärtom. Så bebis rörelser är mer påtagliga än tidigare hos vissa. Bebis är i princip färdigutvecklad och ska nu växa till sig innan han är redo för att komma ut. Blir återigen spännande att se hur och när. Måndag den 22/8-22 var jag hos specialistmödravården som då bekräftade att de vill planera in mig för ett kejsarsnitt omkring bf datum, men exakt tid och dag kommer via brevform inom kort. Ser så fram emot ett mer fast datum som är självaste slutdatumet! Om bebis väljer att komma ut innan bf datumet, dvs. via spontana värkar, är det okej att försöka vaginalt. Så än är det inte hugget i sten vilken förlossning det blir, likt med Lille Skrutt.

Om ni vill läsa om tidigare graviditet med Lille Skrutt kan ni göra det här ➡️ Graviditetsvecka 34

Bebis – utveckling & TUL

Igår var jag på en extra tillväxt kontroll av bebis. Det stämmer att bebis är en liten kille och ligger ca 300 g mindre än vad det förväntade värdet är. Men det är ju inte konstigt att jag rent biologiskt har ett litet barn i magen, med tanke på min storlek. Det sade även kvinnan som utförde undersökningen igår. Det är med andra ord inget de oroar sig över och bebis ligger fortsatt inom normalspannet med sina -17,2%. Det kommer därmed inte bli några extra kontroller, de har sätt att bebis får bra näring från moderkakan/navelsträngen och att han följer sin kurva fint. Hon såg även att lillen tränade på att andas, vilket är ett tydligt tecken på att bebis mår fint, vilket är betryggande att höra. 💙

Enligt Preglife ska bebis i den här veckan ligga mellan 1,98 kg och 2,15 kg. Förväntad vikt enligt barnmorskan var 1953 g och lillen vägde igår 1617 g. Så kan tänka mig att han kommer högst komma upp till 1817-1900 g om man ska räkna in att han gått upp ca 200 g per vecka. Längden är oklar, enligt preggers ska de vara 43 cm i denna vecka, men tror bebis i magen är max 40 cm som Preglife anser att de ska vara i den här veckan. Bebis har börjat förstå vad som är dag och natt genom att kunna urskilja ljus och mörker (Preglife). Bebis aktivitetsnivå spelar stor roll utifrån vad för aktiviteter jag gör (vad för ljud han hör, när jag äter och vad jag gör med min kropp) (Preggers). Det kan jag instämma genom att det känns som om bebis går igång på välbekanta röster och beröring, han brukar sparka lite extra när kroppen inte är i rörelse och varje gång jag äter känns det som om bebis gör glädjerop med armar och ben. Mysigt!

Mamma – mående, info & annat

Trots att jag är höggravid mår jag fortfarande bra! Orken pendlar en hel del, speciellt i den här värmen. Jag har nu varit gravid i 225 av 280 dagar och har endast 55 dagar kvar till bf (genomgått 80,4%). Förlossningen närmar sig med stormsteg och jag är förväntansfull! Det ska bli spännande att se vad läkaren säger på måndag då jag ska iväg på ett möte gällande förlossningen. Förhoppningsvis tar de det säkra före det osäkra, dvs. planerar in mig för snitt, men det återstår att se.

Annars står det på Libero att magen börjar sjunka nu. Det är något positivt eftersom det kan ge ett ökat välbehag för kvinnan då det ger större utrymme till lungorna. Det händer dock inte alla vid just vecka 33, utan det kan ske tidigare (likt mig) eller senare. Preglife skriver att eftersom barnet påverkas av det jag gör – innebär det även att om jag är glad och mår bra, så gör även bebis det. Detta eftersom bebis tar del av mina hormoner (oxytocin och endorfin), därför är det även viktigt att vila istället för att stressa. Det är något jag ofta tänker på, både det att när jag skrattar känns det som om bebis ger mig mjuka puffar och när jag känner mig stressad mer hårdare puffar. Intressant! Preggers skriver att barnet mest troligt har lagt sig till rätta, dvs. huvudet neråt (vilket vi kunde se på ultraljudet igår!), men än behöver det inte betyda att barnet fixerat sig. Med fixerat menar jag att barnet lagt sig med huvudet neråt mot bäckenet (som kan kännas lite) och då vet man att barnet börjar bli redo att komma ut. Spännande att se när lilleman fixerar sig, eftersom Lille Skrutt fixerade sig relativt tidigt sade min dåvarande barnmorska, men trots det ville lillen inte komma ut förrän kejsarsnitts-dagen.

Förberedelser är något vanligt man brukar göra nu när man närmar sig förlossningen. Det är något jag också gör. Jag skriver checklistor på det jag önskar ha hemma när bebis kommer, tvättar upp det som behövs, fixar vagnen, köper in blöjor i rätt storlek och så vidare. Jag kommer också skriva två förlossningsbrev (ett för kejsarsnitt och ett för vaginal förlossning) och jag kommer packa vår BB-väska relativt tidigt men även Lille Skrutts övernattningsväska och skriva en liten lista till personen som ska ta hand om lillen medan vi är inne och förlöser bebis. Igår köpte vi bebis ”mitt första år” bok och jag passade även på att köpa en till Lille Skrutt så att de har likadana. Vi hämtade även ut en fleeceoverall från Lindex i storlek 56 som bebis kommer ha användning för under hösten/vintern. Jag har idag även gjort nedräkning inför bebis ankomst som jag gjorde till Lille Skrutt där jag dag för dag ska kryssa för, vilket jag tyckte var så mysigt i tidigare graviditet. Jag funderar även på att ta upp information gällande hur jag ska andas igenom förlossningsvärkar om de skulle komma, vilket kanske underlättar något vid förlossningen. Tyvärr tampas jag och min man av många tankar osv. som vi är i behov av att lösa för att vi både ska känna oss lugna inför kommande förlossning samt höst.

Har ni några tips?

Här kan ni läsa om tidigare graviditet med Lille Skrutt i vecka 33 ➡️ Graviditetsvecka 33

Nu är det inte långt kvar tills att vi är fyra i vår familj. Ser så fram emot att få träffa vår lilla Vilding i magen och få se Lille Skrutts reaktion på att bli storebror.

Idag har jag varit gravid i 31 hela veckor och 1 dag (motsvarar 78,2% av graviditeten) och det är exakt 2 månader kvar till beräknad förlossning. Hur spännande är inte det!? Inom kort kommer jag mest troligt få ett planerat datum för ett kejsarsnitt, så får se hur de tänker här i Stockholm till skillnad från Örebro.

Jag har nu varit gravid i hela 219 av 280 dagar och har endast 61 dagar kvar till beräknad förlossning. Men det kan även bli mindre än 61 dagar, såklart. Jag är inne i graviditetsmånad 8 och jag mår fortsatt toppen! Jag vill absolut inte klaga på min graviditet, det finns definitivt de som har det värre. Utöver vadkramper någon gång, halsbränna som är mild och som inte sker dagligen, så har jag inga andra krämpor, likt föregående graviditet. Jag upplever mig tyngre, vilket gör att jag ibland kan få lite ont i höfterna om jag varit igång en hel dag, men det är en övergående smärta som knappt är värd att nämnas. Jag har dock upplevt att jag blivit mer känslig kring brösten och jag känner mig redo att amma, som om min kropp känner ett sug efter det, och det kommer bröstmjölk om jag nuddar bröstvårtorna. En häftig känsla som hittills inte är ett bekymmer, tack och lov. Det enda bekymret är just nu bebis tillväxthämning som vården kollar noggrant upp med jämna mellanrum tills att de upplever att det inte är ett problem längre. Än så länge är jag fortsatt orädd gällande tillväxthämningen på -18,2%, då genetiska anledningar kan vara orsaken, men det återstår att se nästkommande vecka när jag åter ska på undersökning.

Än så länge har jag inte haft några cravings. Jag är fortsatt osäker på om det faktiskt finns några cravings eller om det är något man själv inbillar sig (ni kan läsa om mina tankar kring cravings HÄR). Det hade dock varit roligt att skriva i barnens bok om att man var speciellt sugen på något.

Något säger mig fortfarande att det är en flicka i magen, detta baserat på olika saker. Märkligt att man fortfarande har dessa tankar, trots att kvinnan som utförde RUL såg klart och tydligt att det var en pojke. Spännande, även det!

I den här veckan ska bebis enligt Preglife vara ca 39 cm och väga 1,79-1,95 kg. Eftersom bebis i föregående vecka endast var ca 1269 g så kan nog inte bebis väga mer än 1500 g nu, vilket nog är högt räknat (150-200 hg tror jag bebis går upp/vecka, om jag minns rätt). Bebis utveckling går i alla fall framåt – alla sinnena är färdigutvecklade och lungorna fortsätter utvecklas. Som vaken tränar bebis på att andas, öppna och stänga sina ögon och öva upp styrkan i armar och ben (Preglife). Lillen kommer kunna känna igen mig via röst och doft, men kan även känna igen andra så som bebis familjemedlemmar (Preggers). Det ska bli spännande att se hur han också reagerar på att träffa sin bror, som han reagerar ofta på när han får höra sin brors röst. Det är så fantastiskt att läsa om barnets utveckling, men ju mer tiden går känns det mer som om den största utvecklingen är barnets vikt och längd, inte självaste sakerna de kan göra i magen längre. Även det är ju häftigt att läsa om, såklart!

Nu när bebis är 32 veckor gammal kan jag börja fånga honom på video. Lille Skrutt kunde jag fånga mycket tidigare på video, när han sparkade på friskt. Men den här lilla krabaten har alltid en känsla av att han står i fokus och slutar genast röra sig när telefonen kommer upp. Men igår lyckades jag filma honom, i alla fall något. Spännande att gå igenom sen vid tillfälle!

Bäst att avsluta inlägget, innan jag babblat på för mycket. Det finns så mycket man vill skriva av sig, relevant eller orelevant information, det är nog mer upp till personen själv att tycka. Hoppas att ni fått en fantastisk fin lördag hittills ♡

För att läsa om föregående graviditet, klicka på länken ➡️ Graviditetsvecka 32

TUL, placentakontroll & BM

Idag går jag in i vecka 31 (30+0-30+6) och mycket har hänt inom graviditeten. I tisdags var jag hos min barnmorska för sedvanliga kontroller. Barnmorskan mätte magen och kunde se att min mage växt för lite på 3 veckor (sf mått från 23-26 cm) och upplevde att det var oroväckande. Därmed skickade hon omgående en remiss till ultraljudsenheten för TUL undersökning (tillväxtultraljud). Inom 24 timmar fick jag en tid och i onsdags var jag på kontroll av fostret. Det visades att vår lille son i magen mest troligt är tillväxthämmad och förväntas väga 1551 g men lilleman väger endast 1269 g. Detta innebär en tillväxthämning (avvikelse) på -18,2% (värdet ska ligga mellan -22 – +22). Än så länge är jag inte orolig, men jag har bokats in för en ytterligare TUL undersökning om ca 14 dagar och hoppas att lillen får bättre procent då. Annars verkade allt se fint ut hos min lilla Vilding i magen, dvs. bra mängd fostervatten runt honom, normala fosterrörelser, normala hjärtljud, vilket är skönt att veta.

Medan jag var där tänkte de att de skulle göra en placentakontroll, dvs. kolla moderkakans läge. Tidigare såg de på RUL att min moderkaka låg för lågt ned, vilket kan utgöra ett hinder för bebis ankomst, men nu ser allt fint ut, tack och lov.

Det var väldigt mysigt att få ligga och titta på vår lilla Vilding. Jag fick se hela hans ansikte på nära håll och han låg till och med och visade tungan för oss, haha. Han låg dock i sätesbjudning (dvs. rumpan nedåt), men jag är inte orolig över det eftersom det fortfarande är tidigt i graviditeten och förhoppningsvis sätts inte värkarna igång så här tidigt.

Utöver mätning av magens storlek lyssnade vi även på bebis hjärtljud via en doppler. För första gången fick vi lyssna på bebis hjärtljud (dock med lite protester) och det lät väldigt fint (ca 150 slag/minut) och blodtrycket såg fint ut (100/60). Ett stick i fingret togs även för att kontrollera järnvärdet, vilket såg fint ut, men jag ska fortsatt gå på 100 mg/dag). Mot slutet av augusti ska jag åter till barnmorskan, det ska bli spännande att se hur mitt sf-mått är då.

Mamma

Och hur mår jag? Jag mår fortsatt bra. Jag blir dock allt tyngre och magen sjunker bara mer och mer. Inte så konstigt att jag upplever mig tung med ca 13 kg uppgång och höggravid, vilket gör att man inte orkar lika mycket längre. Jag försöker ändå vara uppegående och vara aktiv, för min skull men också för bebis och Lille Skrutts skull. Vår son utanför magen behöver sin dagliga aktivering och jag får härda ut de jobbigaste timmarna på dagarna och vara tacksam över all hjälp jag får av min man här hemma. Han säger ofta att jag gärna ska säga till när jag upplever mig för trött och orkeslös, så slipper vi både tjafs och dålig stämning på grund av min trötthet, vilket jag är tacksam för.

På preggers står det att magens storlek har nu börjat göra mamman orkeslös och utgör svårigheter i vardagen. Exempelvis genom att ta sig upp från både sittande och liggande ställning, sitta i en bekväm ställning och röra på sig. Detta kan jag absolut relatera till, speciellt igår då jag varit aktiv en hel dag samt kväll och när jag väl lade mig på golvet inne hos min son, kom jag inte upp utan min makes hjälpande händer haha. Preglife hävdar även att det är vanligt att den gravida går runt och tänker mycket på framtiden, exempelvis ”hur är det att ha 2 barn?” osv. Detta gör jag också, men inte med någon negativ känsla i kroppen. Det ska bli mysigt att få bli fyra i familjen, men min enda oro är hur min son ska reagera på att få en lillebror. Men jag tänker att det alltid löser sig, det blir lite vad man gör det till och vi har ALLTID sagt att Lille Skrutt ska inkluderas till 100% i allt, för att undvika känslan av utanförskap.

Bebis

Bebis anses nu enligt appen Preggers vara ca 41 cm och väga ca 1600 g (som ska öka sig stadigt under veckan upp till ca 1800 g). Vikten vet vi ju redan att den beräknas vara 1269 g och kan bara tänka mig att lillen är mindre även i cm, vilket kanske är bättre att nu för tiden gå på Preglifes mått på 37 cm. Låter kanske rimligare, om inte ännu mindre? I alla fall börjar bebis organ bli färdiga nu, enbart lungorna som ska bli färdigutvecklade. Det finns mindre plats i magen att röra sig på, vilket medför att tidigare sparkar nu för tiden kan upplevas som mer svepande rörelser eller så som jag upplever det: mer att han sträcker på sig och jag får utbuktningar i form av hans armar och ben. Men visst dansar magen fint, det kan vara att han sprattlar runt eller vänder på sig, men yes, magen är i fortsatt och ständig rörelse. Han har fortsatt stark integritet genom att han helst inte vill att vi är på magen. Ibland kan det också upplevas som om han söker kontakt, eftersom nu för tiden håller han kvar armen eller benet på samma plats så att jag kan klappa honom. Stackaren kan ha varit missförstådd, det återstår att se när han kommit ut.

Jag har nu varit gravid i 211 av 280 dagar, vilket innebär att det är 69 dagar kvar till BF. 75,4% av graviditeten är genomförd och inte alls långt kvar tills att det visar 100% och vi har en liten bebis i famnen. Än så länge vet vi inte om det blir ett planerat kejsarsnitt eller vaginal förlossning, men jag har i alla fall idag begärt ut min förlossningsjournal så att jag kan visa dem för läkaren om ca 3 veckor. Spännande! Jag är fortsatt positiv och försöker ta varje chans till vila, men många av mina dagar har blivit att jag inte kunnat eller velat vila medan lille Skrutt vilar, vilket gör att dagarna känns längre och besvärligare, men det är nödvändigt med lite egen tid också anser jag.

För att läsa om graviditetsvecka 31 i föregående graviditet, tryck på länken ➡️ Graviditetsvecka 31