Graviditetsvecka 37

Idag gick jag in i vecka 37 (36+0). Från och med nu är restriktionerna från både barnmorska och Folkhälsomyndigheten att jag ska isolera mig. Detta för att coronan härjar i landet men också för att undvika bli sjuk i vanlig influensa och så vidare inför förlossningen. Emellertid kommer maken min arbeta precis som vanligt men det är det enda, annars fortsätter vi handla via nätet och befinner oss hemma om inte viktiga ärenden behöver göras utanför hemmet. Det känns ändå tryggt eftersom min man är väldigt mån att inte ta hem smittan till mig och vi är noggranna med handhygien och så vidare. Men såklart tycker jag att det är obehagligt med coronan och är lycklig över att jag kunde vara hemma dessa tre dagar från praktiken för att minska risken att bli smittad.

Nog om det. Igår lade jag verkligen märke till hur stor jag har blivit. Inte tänkt på det, utöver att min man påpekar det ofta. Igår tog jag bilder på håret och då såg jag hur stor magen verkligen har blivit. Lite obehagligt samtidigt så mysigt eftersom jag vet att det är min lilla prins i magen. Han är himla rörlig och det syns himla tydligt om det är en arm eller ett ben som sticker ut. Han är speciellt extra vaken vid kvällar och nätter, men även under dagarna är han igång. Vår lilla prins. ♥

Enligt appen ska bebis vara cirka 47,5 cm och väger cirka 2800 gram. Dock tror jag inte att så är fallet med min bebis, iallafall inte viktmässigt. Han är en liten bebis som jag fått höra från läkaren och barnmorskan, men inte farligt liten skönt nog. Så länge man ser att min mage växer som den ska på alla kontroller är inte barnmorskan orolig. Jag är en liten kvinna och inte konstigt att jag då får en liten bebis. Det står även i appen att bebis sjunker längre ned i bäckenet och förbereder sig mer och mer på att komma ut. Lille skrutt fortsätter använda sina färdigheter så som att suga på fingrar samt tränar lungorna via att dra in och ut fostervatten. Något jag upplever att jag kan känna, men osäker på ifall det är inbillning eller inte.

Just nu står det att jag genomgått 90,4% av graviditeten och har nu 27 dagar kvar till bf och max 28 dagar kvar tills att bebis faktiskt är ute via ett planerat kejsarsnitt. Tycker det ska bli så spännande att se hur han väljer att komma ut, jag har en stark känsla av att han kommer komma ut via normal förlossningen och tidigare än förväntat, men det återstår helt att se. Ivrig på att få träffa min älskade bebis och får upp mer och mer bilder på hur han kan se ut och hur jag har honom i min famn. Längtar så förstås!

Jag har haft lite förvärkar (vad jag tror i alla fall) och just nu känner jag att livmodertappen drar ihop sig lite då och då. Hans rörelser gör ibland ont och då inte enbart när han vidrör mina revben. Detta har jag förstått som att det är himla normalt, men ibland undrar jag om det är förvärkar inför den faktiska starten inför förlossningen, men tror ändå inte att han vill komma ut såhär tidigt. Återstår att se!