Ginzo – vår fina änglahund

Idag vill jag höja ett glas för min älskade änglahund. Vår älskade Ginzo fick ett kort liv (född 2019-01-25, död 2020-02-06) men var så otroligt älskad. Saknaden efter vår älskade Ginzo är stor, även fast vi kommit till insikt om att ett liv med honom och barn inte hade fungerat och att han inte mådde bra och behövde få somna in av den anledningen.

Den 16:e augusti 2019 hände det som aldrig får hända. Vår älskade hund hoppade snett och fick en komplicerat fraktur på sitt vänstra bakben. Vi uppsökte veterinär rätt omgående och eftersom ingen hade plats för en valp på 6 månader i närområdet fick vi åka hela vägen till Göteborg för att få en bedömning och operationstid. Vi blev då lovade upptill 95% att vår hund skulle bli återställd och när tiden är inne kunna jobba som patrullhund eller liknande. Därav ansåg vi att det var värt att låta vår hund få genomgå en operation för flera, flera tusen.

Men det skulle vi så här i efterhand inte ha lyssnat på. Eller snarare vänt oss till personer som kan rasen bättre än dessa veterinärer. Det är nämligen så att de kan bli tokiga om under de veckor de behöver ligga stilla och inte bli aktiverade. I 8 veckor skulle återhämntingstiden vara varav inga promenader eller vilda lekar. Vi fick ibland bära ut vår lilla hund till en gräsmatta så att han kunde utföra sina behov och därefter bära in honom igen. Detta gjorde att hans mentalitet blev förändrad och han blev svår tyglad, upplevde stress pga. allt han fått gå igenom samt smärtan i benet (vi inte visste om förrän långt senare) samt blev understimulerad på tok för länge. Vi fick höra att man oftast väljer att avliva en malle än att låta de genomgå en sådan långdragen process då de inte mentalt klarar av det. Hade vi vetat detta hade vi aldrig låtit han få genomgå operationen.

Därmed blev det tuffa månader men vi började se ljuset i tunneln. Vi hade turen att bo i samma stad som ägaren till Ginzos pappa samt en kvinna som haft flera mallar och som gärna bistod med hjälp. Tillsammans med dem tränade vi vår älskade hund och lärde oss hantera hans tokiga utbrott. Men sedan fick vi höra att han gick konstigt och på ett sätt som signalerade att han mest troligt hade ont. Vi åkte genast till en veterinär samt ett rehabiliteringsställe i Västerås för att få ny bedömning och då fick vi reda på att vi fått lögner emot oss från start. Ginzo skulle aldrig bli bättre, han blev stressad av skadan och behövde genomgå en ny operation. Efter mycket om och men beslöt vi på någon dag att vi inte önskade se han lida mer och valde att boka in honom för avlivning.

Dagarna innan avlivningen var tuff. Vi visste vad som väntade oss och vi visste att vi enbart hade några dagar kvar med vår hund. Vi bokade in veterinärbesöket mindre än 24 timmar innan självaste avlivningen, men i flera dagar visste vi att det var vad som var det rätta. För honom men faktiskt även för oss, som mådde otroligt dåligt av att ha en hund vars mentalitet var så påverkad. Men det tog lång tid tills att tårarna slutade rinna och lång tid att förstå att vår älskade hund aldrig kommer hem igen.

De sista dagarna bestod av att göra det så fint som möjligt för honom. Äta gott, leka med favoritleksakerna, ta långa och fina promenader (där vi sorgset traskade på med vetskapen om att nu gick han äntligen fint i koppel). Vi hade honom de sista dagarna i soffan (trots att han inte tidigare fått vara där) där han låg mellan oss och blev klappad från både höger och vänster. Det var oerhört tufft att hålla tårarna inne och vi pratade inte särskilt mycket.

Idag har jag ett helt annat perspektiv. Jag är glad över beslutet, för vår hunds skull. Jag är glad över att fått höra hur fel allt blev för att kunna lära mig av mina misstag. Jag är glad över att jag i dagens läge mår bättre. Man får se alla för- och nackdelar med allt.

Vill ändå säga ett stort grattis till vår fina änglahund Ginzo. Och jag hoppas att han har det fint, där han nu är ❤️