Behandling avslutad

30 av 30 tabletter är ned svalda. Med andra ord har jag genomgått en 10 dagars behandling med antibiotika och är nu färdig. Vad jag kan se så ser infektionen bättre ut och det kliar istället för att det gör smått ont, vilket är ett gott tecken på att det läker. Det har varit problematiskt med den här infektionen, speciellt då jag även haft två sjuka söner att ta hand om förutom mig själv. Det har varit problematiskt eftersom jag känt mig disträ av antibiotikan och väldigt trött och illamående. Känslan liknar då jag var gravid i trimester 1, vilket många som genomgått den perioden kommer ihåg som besvärlig. Något som också var besvärligt med denna behandling var att svälja tabletterna framför mina söner, framför allt inför min äldsta son. Detta eftersom jag har svårt att svälja tabletter (läs: sväljsvårigheter och fobi över att svälja av rädsla att jag ska sätta i halsen). Men trots det har jag lyckats kunna svälja 30 tabletter, med viss svårighet ibland, men jag försökte hela tiden tänka att jag gjorde det för att må bra för mina söners skull, vilket gjorde allt mycket lättare att svälja ned. Och mot slutet, speciellt de tre sista, lyckades jag hitta en strategi hur jag skulle få ned dem (drack lite innan, lade tabletten längst bak på tungan, tog liten mängd vätska och lutade huvudet lite bakåt och svalde), vilket är ett tecken på att jag genomgick en slags KBT behandling och tog mig igenom. Förhoppningsvis har jag lärt mig rent mentalt att det går bra att svälja, oavsett storlek och att jag inte bör vara rädd över det. Får hoppas på det!

Jag har nära anhöriga och min familj att tacka för att jag kunnat genomgå proceduren som skrämde mig något ofantligt. Speciellt har jag mina söner att tacka som givit mig motivation och styrka till att klara av det. Första tabletten tog jag utan att reflektera över det (lurade mig själv) och när jag svalde ned den utan ett problem tjöt jag av ren lycka. Ett glädje tjut som chockerande både min svärmor och man som hejade på sida av. Jag måste även säga att en ”jag tar detta med en klackspark” effekten har bidragit en hel del till det mentala sinnet eftersom det logiskt tänkande hos mig inte överväger jämt det som stör den del av hjärnan som får mig att vara rädd för detta. Jag svalde ned samtliga tabletter med Fontana mangodryck som jag också är oerhört tacksam för!

Nästa vecka har jag ett eftervårdsbesök för mitt snitt. Jag hoppas att jag enbart får höra lovord och att nu allt kommer att bli bra. Det som är en nackdel just nu är att mitt snitt inte läkt lika fint som det skulle gjort utan min infektion. Orsaken till min infektion är ytterst oklar (överansträngde jag mig för tidigt?) men sårodlingen påvisade Staphyloccous, en hudbakterie, som gjorde att jag fick infektionen i alla fall. Infektionen fick jag bukt på genom Heracillin som jag tidigare gått på, fast då hette antibiotikan bara det verksamma ämnet (Flukloxacillin). Det var diskussion huruvida jag skulle behöva byta mitt i behandlingen, men tack och lov slapp jag göra det eftersom antibiotikan täcker de flesta hudbakterier och därmed även för den här bakterien jag fick som orsakade min infektion.

30 av 30 Heracillin tabletter är ned svalda och behandlingen är därmed avslutad. Så skönt. Nu hoppas vi att mitt snitt inte läker allt för fult och att jag hädanefter får bara må bra.