Graviditetsvecka 38 – 2.0

I fredags gick jag in i vecka 38 (37+0-37+6). Nu börjar vi verkligen närma oss slutet och en stundande förlossning är planerad om mindre än 2 veckor. Det är så skönt att vi äntligen fått ett datum för vårt planerade kejsarsnitt, nu väntar vi bara på den exakta tiden för operationen samt vilken tid vi ska komma in. Allt detta får vi dessvärre reda på dagen innan, men det är helt okej känner jag. Nu har jag genomgått 93,9% av graviditeten och det känns må jag säga. Inte att jag egentligen har någon gravidkrämpa, utan vikten. När man är så kort som jag är så känns varje kilo lite extra och nu har jag landat på 17 kg uppgång. Det ska bli så himla skönt att åter få tillbaka min kropp och förhoppningsvis gå ned samtliga kilo likt med Lille Skrutt. Men det återstår såklart att se!

Lillebrors rörelsemönster ändras mer och mer. I fredags var jag till och med smått orolig över att det var för lite fosterrörelser, men jag tror inte att det är konstigt. Huvudsaken att jag känner honom, tänker jag. Och sen dess upplever jag att han rört på sig en hel del och känner hans armar och ben samt när han sträcker på sig. Hela magen får en skidbacke form eller så ser det ut som om magen förvandlats till ett hav med massor av vågor. Annars mår jag bra. Trött är jag och orken tryter bara mer och mer, men jag kan inte lägga mig ned och vila hur som helst, så jag är bara tvungen att vara fortsatt aktiv. Men det är ingen hemlighet att jag sover strax efter att lilleman gått och lagt sig vid ca 20:00. Det är svårt att hålla sig vaken och det är väl min kropp som talar om att jag behöver mer vila än nattsömnen (om jag ens får det, dvs.).

Känslan att lämna Lille Skrutt över ett dygn som minst är obeskrivlig. Jag har bara lämnat min son i någon timme tidigare, det har aldrig behövts barnvakt i så många timmar förut. Det kommer vara en underlig känsla, men jag får hålla tummarna att bara jag känner så, inte han. Jag vill att han ska känns sig väl omhändertagen och nöjd, när han får ha sin fina farmor hos sig, som han tycker mycket om. Jag hoppas även på att inga covid restriktioner finns på BB så att maken min kan röra sig fritt och kunna assistera min svärmor om så behövs.

Nu kan man räkna graviditeten som fullgången. Det är med andra ord en vanlig vecka att föda barnet och barnet räknas som om de kommit i fullgången tid, trots att det är ca 2 veckor kvar till vecka 40, där många oftast föder (mellan vecka 38-42 brukar man som snitt föda). För omföderskor brukar förlossningen oftast starta tidigare, men det finns också de som föder exakt mot slutet alternativt efteråt. Det beror lite på hur mottaglig mamman är för det här hormonet som bebis skickar ut och om livmodertappen är s.k. utplånad. Så med andra ord är bebis därinne färdig utvecklad gällande alla organ, det är endast vikt och längd som ökar därinne. Enligt Preglife bör barnet vara ca 48 cm och väga ca 3-3,17 kg denna vecka. Återigen väldigt oklart gällande bebis längd och vikt, men om han är som sin storebror bör måtten typ stämma. Det återstår att se när han väl kommer ut!

Tipset från olika appar är VILA. Vila inför den fysiska ansträngningen kroppen kommer att gå igenom, oavsett vad för förlossning det blir. Och det är nog något jag måste börja ta till mig. När man har en 20 månaders här hemma blir dagarna allt annat än lugna. Det kräver att han får sin dagliga aktivitet, men då måste jag börja ta mig i kragen och sova dagtid. Eller åtminstone släppa alla måsten och tillåta mig få ligga och vila i soffan. Det var vad jag gjorde inför Lille Skrutts ankomst, jag önskar jag kunde få samma möjlighet till vila även inför den här kommande förlossningen, men tyvärr är det enklare sagt än gjort. Det får helt enkelt bara gå bra.

Känslan av starka förvärkar kan starta. Jag har haft förvärkar där jag känner att kroppen verkligen förbereder sig inför förlossningen, men inget som intensifierats. Inte heller mer än att jag får lite ont och så släpper det, skönt nog. Jag har också känt tryckande känsla neråt, när bebis gör sig bekväm med huvudet mot bäckenbotten, vilket inte alltid är så bekvämt för mig vill jag lova. Preglife betonar vikten i att faktiskt skapa en lugn-och-ro-känsla som gör att hormonet oxytocin frisätts. Det är ett hormon som är positiv för både mamman men också barnet på så sätt att amningen blir lättare och anknytning till varandra blir starkare. Det kan jag relatera till med Storebror, då vi inte oroade oss för något och bara låg och njöt på BB i den mån vi kunde och tog allt lite som det kom. Likadant när vi kom hem så oroade vi inte oss i onödan, vi agerade bara utefter sunt för nuft. Detta gjorde att både storebror och vi kände att vi njöt av varandras sällskap tidigt, han var lika nöjd i sin pappas famn som i sin mammas, om det inte var hunger dvs. Så skönt för oss alla tre och så viktigt!

Något jag varit dålig på är att packa BB-väskan. Jag har nog sagt sen jag befann mig i vecka 35 att jag ska packa den. Men just nu känns det svårt då jag behöver allt ifrån necessären dagligen, jag har inte tillräckligt med bekväma trosor för att lägga undan i en väska och jag kommer typ bara ta med mig ett anteckningsblock, penna, mobil, laddare och något till. Till bebis har jag smått packat, men inte ned i en specifik väska. Däribland har jag tagit fram bebis första kläder, bebis första ytterplagg (en tjockare overall och en tunnare fleeceoverall), filt och sen ska vi köpa blöjor. Nappar ska sterialiseras och läggas ned i en behållare och något mer ska stoppas ned (går sedan efter en lista och utefter egen erfarenhet). Jag ska också skriva en rutinlista och lite nödvändiga saker till svärmor min och jag ska skriva ner ett ordentligt förlossningsbrev jag sen kan ge barnmorskan i hand på förlossningen. Det är en hel del kvar att förbereda (såsom fixa i bebis garderob, hämta babybox/Libero väska, skicka in moderskapsintyg, fixa babyskydd) och jag har smått börjat känna stress då det är mindre än 10 dagar kvar nu. Men det löser sig!

Nä nu får det vara färdig babblat. Det är så mycket jag vill uppdatera samtidigt som jag försöker hålla allt så kortfattat som möjligt. Men dessvärre blir dessa inlägg långa ändå, pga. jag samlar allt i ett enda inlägg per vecka, med respekt för er som inte är lika intresserade av dessa inlägg. Det ska dock bli spännande att se om det kommer ett ”graviditetsinlägg vecka 39” eller om bebis valt att komma ut innan dess. Fast jag är rätt övertygad över att bebis inte vill komma förrän mitt snittdatum.

För att ta del av tidigare graviditets uppdatering i denna vecka, klicka på länken ➡️ Graviditetsvecka 38