Igår blev min älskade son hela 9 månader. Det innebär att han har levt utanför min mage i hela 9 månader nu. Det är helt sjukt att tänka tillbaka på att tidigare i år befann han sig i min mage och nu har han funnit hos oss längre än vad han har funnits i min mage. 

Dagen firades tillsammans med våra vänner. Det blev en lekträff och sedan när de skulle åka hemåt följde vi med för att få oss en promenad. Jag satte lillen i gungan på hemvägen, men intresset falnade rätt snabbt och vi begav oss därför hemåt och hade en fortsatt mysstund framför babblarna, bolibompa, åt falukorv med makaroner och grönsaker och till kvällen nattades han av sin pappa.

Utvecklingsfasen är extrem. Det händer något nytt i princip varje dag. När han var ca 8,5 månad började han krypa och klappa händerna. Nu har han börjat komma upp på knä och häver sig upp till fötter. Dock är hans balans inte ett dugg bra och han ramlar på en gång, så det är bra att vara vaksam på när han tänker häva sig upp så att jag kan fånga honom. Han älskar att hitta på bus så som jaga efter min kaffe kopp, häva sig upp på sin lära-gå stol (med hjul!), söker efter soppkvasten och elkontakten, förstår inte att lådor kan öppnas och då trillar han (om han försökt häva sig upp) eller att soffan faktiskt tar slut om man kryper till slutet av soffan och vill gärna smaka på vad som kan eventuellt befinna sig under diskmaskinen. Det är med andra ord fullt sjå här hemma och ständig uppsikt.

Men det är helt fantastiskt ändå! Jag har ständigt fått höra kommentarer som ”njut så länge han inte kan krypa”, ”njut så länge han inte kan hitta på bus” och så vidare. Jag och min make har länge längtat till att hans utveckling ska ta honom till att börja hitta på lite bus och kunna upptäcka lägenheten utefter vad han själv vill göra. Det är så underbart att kunna i dagens läge sätta honom på rumpan och veta att han faktiskt kan ta sig till krypande ställning än tidigare då han kunde falla pladask och faktiskt slå i huvudet. Vi njuter av dess like här hemma av hur rörlig han är och vi tycker det är roligt att det händer något under dagarna.

Däremot ska jag inte sticka under stolen med att det var lättare förut. Med det menar jag att det var lättare att få gå på toaletten eller duscha då han låg nöjd och lekte i sitt babygym under hela vistelsen i badrummet, påklädning samt blöjbyte var betydligt lättare förut då han låg stilla på skötbordet och mer eller mindre tillät mig få byta på honom. I dagens läge snurrar han runt på mage så fort jag lägger ned honom på rygg i vaket tillstånd och jag får ständigt hitta på nya sätt för att få honom att vara stilla eller få på honom både blöja och kläder. 

Vår älskade ögonsten. Vår älskling. Han betyder så mycket för oss, helt klart den jag kämpar för och den jag älskar mest på denna jord. Och kärleken han ger tillbaka är så påtaglig och underbar att hjärtat smälter. Han är fortsatt glad och han upptäckt att pussas (nåja, närmar sig med ett urgulligt läte med öppen mun) är något som många tycker om och vill gärna pussa oss och på sin kompis. Kärleken är ömsesidig och obeskrivlig, en kärlek som är så fantastisk att man känner att man klarar allt.

Min älskade 9 månaders unge. Oj vad jag älskar dig!! ♥

5 reaktioner till “9 månader

  1. Vilka fina bilder på er ❤ Ju rörligare barnen blir desto mer får man ligga steget före men samtidigt så är det också en mycket charmig period.

    Trevlig helg!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s