En av det jobbigaste faktorn som spelar in under min graviditet är att jag är gravid under en pågående pandemi. Nu vet jag inte hur det är att vara gravid under andra omständigheter, men vad jag hört från personer som varit gravida när covid-19 inte existerade är att dem fick bättre upplevelse. Både av graviditeten, av sin förlossning och rent allmänt. Som sagt vet jag inte bättre, men vad jag önskat under en graviditet är att få dela min upplevelse med min partner. Missuppfatta mig rätt, pappan till barnet är väldigt delaktig och får via mig dela upplevelsen av vår graviditet, men han är väldigt exkluderad också. Som jag skrev anser jag inte att det är MIN graviditet, det är VÅR graviditet och jag blir fruktansvärt ledsen och besviken på att min man blir så utesluten. Det är även hans barn, en stor upplevelse och livsomställning även för honom. Jag skulle själv inte bli glad över att få höra allt i efterhand, att inte få se sitt barn live för första gången via ultraljud och så vidare.
Jag är trots allt väldigt glad över vår graviditet. Jag är glad över att vi inom kort kommer bli en familj och jag ser så fram emot att få träffa min lilla älskling som ligger och gror inuti mig. Det är klart att vi fortfarande är glada, slutresultatet av allt är ju att vi får vårt barn och inget kan ju göra oss mer lycklig! ♥
Det jag sörjer allra mest är väl just som jag tidigare har skrivit om – att min make blivit exkluderad så mycket genom att inte få delta på de olika besök jag får gå på. Men jag måste få säga att vi har gjort det bästa av saken ändå! De besök som jag ansett varit viktig att få dela med min make är: första ultraljudet (KUB som är nervös att gå på då man får reda på om barnet är frisk eller har avvikelser), inskrivningssamtalet där vi båda får allmän information och stöd, andra ultraljudet där vi fick reda på ifall att det var en pojke eller flicka inuti min mage (RUL) och till sist första besöket hos barnmorskan igen vid vecka 24 där vi fick lyssna på hans hjärtljud för första gången via doppler. Även besöket hos förlossningen för ca 4 veckor sedan då vi åkte in för att vi inte kände rörelser från fostret. Det kändes så rått att låta min make sitta, undrandes, i bilen i två timmar och bara vänta på om att allt är bra eller om det blir tidig förlossning. Hade tyckt de borde tillåtit honom få delta i rummet, vara i bakgrunden och få vara lika inkluderad som mig. Bara för att barnet ligger i MIN mage så innebär det ju inte att jag är mer värd än vad han är.
Min personliga åsikt gällande vårdens synsätt att se på smittspridning är att vården har gjort totalt fel. Som jag alltid brukar säga till min barnmorska, till specialistmödravården eller till andra är att om partnern min har smittan har jag med stor sannolikhet det med. Jag lever med min partner så om de är rädda för att partner smittar så smittar jag minst lika mycket. Jag förstår att man inte får ta med en kompis till BVC eller specialistmödravården för att det är en person du varken bor med eller umgås ständigt med, men min make både bor jag med, sover med och spenderar all min tid med i princip, så tycker det är fel att utesluta honom av den anledningen.
Många gravida under denna pandemi har valt att gå en helt annan väg för att få inkludera sin partner. Dem har alltså vänt sig till privat vård som har ansett vikten av att få ha med sin partner på olika besök. Tycker det är fel att privat vård inser hur viktigt det är att ens partner får vara med medan kommunalt inte har den förståelsen. Missförstå mig rätt, jag tycker såklart att man ska minska smittspridningen och jag tycker absolut att det är viktigt att man ser till att minska antalet patienter i den mån man kan. Men detta går att göra på flera andra sätt och det är vad jag vill få fram.
Men till något positivt – hela inlägget om att vara gravid under pandemin är inte negativ – är hur fantastisk graviditet jag haft. Och det stöd jag fått från både vänner, min make, min ursprungsfamilj, barnmorskan med mera. Det är helt fantastiskt att få gå igenom den här upplevelsen och jag har haft en sån fin graviditet. I början var jag illamående och behövde spy vissa mornar eller efter måltider. Men när illamåendet gick över har jag mått hur bra som helst – jag säger så som min mamma brukar säga: jag har verkligen haft en glänsartid som gravid. Det har varit häftigt att få se sin son för första gången via ett ultraljud och det har varit himla roligt att tillsammans med maken gå runt i shoppingcenter och köpa in det som behövs till bebis. Att dividera om namn har också varit en himla upplevelse, men det ser ut som om maken min är mer envis än mig och han kommer troligtvis vinna haha.
Upplevelsen att magen har fått växa är helt fantastiskt det med. Jag har aldrig haft sådan energi, sådan drivkraft inom plugget eller sådan ork att ta mig igenom vissa saker. Upplevelsen från att känna bebis för första gången och känna hur hans rörelser utvecklas, blir starkare och förändras. Jovisst kan han göra mig illa stundtals, men jag ser ändå dessa som upplevelser och något händelserikt i livet! Jag är tacksam över att jag kunnat bli gravid, få denna upplevelse och få dela den mer eller mindre tillsammans med personen jag älskar allra mest. Graviditeten har även lett till många andra positiva händelser så som att vi både förlovat oss och gift oss. Även att jag på min mammas 50 års fest fått dela den här upplevelsen tillsammans med min släkt – se glädjen i deras ögon!
Hur har vi löst situationen?
För att maken min ska få ha känt sig involverad har vi hittat våra lösningar. Det vi har gjort är:
– Gått ut med graviditeten tillsammans.
– Jag fick ta med bilder hem från KUB att visa honom.
– Jag filmade och fotograferade med mobilkameran vid RUL för att visa honom.
– Jag bad barnmorskan skriva ned på en lapp könet på bebis som vi öppnade tillsammans hemma. Så vi tog med andra ord reda på könet tillsammans!
– Jag filmade även när jag var hos barnmorskan vid vecka 24-25 då vi fick lyssna på hjärtljudet.
– Vi har köpt allting gemensamt, finns knappt något jag har köpt enskilt.
Rädsla just nu
Min största rädsla just nu är inte självaste förlossningen. Den ser jag som sagt på som en skräckblandad förtjusning. Däremot är jag väldigt orolig över att min make inte får delta på förlossningen. Detta förutsatt att karln min är frisk men då blir utesluten på grund av ”smittspridning” enligt vården. Vad jag förstått har det inte hänt här i min region att personer fått föda ensamma om det inte är så att deras partner då har symtom eller positiv covid-19, vilket är en lättnad att få höra!
Sammanfattning
Jag är så lycklig över min graviditet och att jag mer eller mindre får dela denna upplevelse med min make. Jag bär stolt på min älskade son och få vara med om alla häftiga utvecklingar och förändringar både kroppsligt och bebisens är underbara! Men jag är dessutom också besviken över situationen och önskat mig mer från vården. Att låta min make få bli mer sedd och hörd. Trots pågående pandemi är jag så glad över att få vara med om denna upplevelse och ser med skräckblandad förtjusning på framtiden och på den kommande förlossningen.
Knaset.com 
ja så speciellt nu..
GillaGilla
Det är det verkligen..
GillaGilla
Åh så kul att läsa!! Så speciell situation!!
GillaGilla
Roligt att du gillade inlägget! Det är verkligen en speciell situation just nu i samhället 😛
GillaGilla
Förstår att det är jobbigt! Men som du själv sa, det bästa är ändå att du är gravid 🙂 ❤
GillaGilla
Ja, det är ju besvärligt men precis jag är jättenöjd trots omständigheterna för att få vara gravid och snart få en liten son tillsammans med mannen jag älskar ❤
GillaGilla
Tror man får tänka bort viss rädsla… Vilket jag verkar förstå att du även gör! 😀
Man fokuserar nog mest på att det vackra just nu & att ni snart blir en familj!! Alltså förstå….. Sååå himla roligt ❤
GillaGilla
Absolut, det går inte att vara ständigt rädd för att antingen bli smittad eller liknande. Men det är jag väl egentligen inte, utan mer det att jag känner en viss oro till att i så fall bli smittad så att min make inte får delta på förlossningen. Något sådant vill jag ju såklart inte vara med om eller att han inte får vara med om 😦 ❤
GillaGilla
Det är verkligen konstigt just nu i denna sits!
GillaGilla
Ja, det är ju verkligen det..
GillaGilla
Du skriver verkligen fint och jag instämmer till 100% med det du skriver att är din man smittbärare så är ju även du det.. Kan också förstå att detta Corona naggar lite i kanten på graviditeten och allt runt den.. Men du/ni gör verkligen något fint av hela situationen ändå.. 👍 Som vanligt hinner jag sällan Kommentera så ofta som jag skulle vilja men tänker på er ändå.. Så stor kram och ha en fin fortsättning på veckan nu kram 🤗👍💕
GillaGilla
Tack snälla! Ja, men visst är det så, så det känns himla löjligt hur dem begränsar på så sätt. Men man får göra det bästa av saken och hoppas innerligt att det inte blir värre helt enkelt 🙂 tack för dina värmande ord! 💕
GillaGilla
Det är en mycket speciell situation och det är mycket synd att den blivande pappan inte får vara med på allt. Det är i alla fall tur att papporna får vara med på förlossningen.
GillaGilla
Ja, det är väldigt trist. Förstår att det måste kännas för papporna som inte får delta som vanligt
ja vi får hålla alla tummar och tår att pappan sedan får följa med på förlossningen. Hittills, så vitt jag vet, får dem göra det så länge dem är friska skönt nog. Ska be min man vara hemma i största mån han kan och undvika att bli sjuk 😉
GillaGilla
sv; ja de är lite annorlunda gentemot min förra graviditet. tråkigt att sambon inte kan vara lika delaktig och man är ju såklart extra rädd för att bli smittad. jag är också orolig att sambon inte får vara med på förlossningen.. vart ska du föda? 🙂
GillaGilla
håller helt med dig, man tassar verkligen på tå. Även fast att man vet i dagens läge att egentligen är inte gravida i någon slags riskgrupp vill man ju inte bli sjuk som kan hindra att partnern får följa med under förlossningen eller så. Jag ska föda i Örebro är tanken, vart ska du föda? 🙂
GillaGilla
Förstår att det känns märkligt att sjukvården gör på detta vis nu under corona, jag kan tycka att detta är lite överdrivet att papporna inte får vara med ,okej kanske inte alla besök men just ultraljud och lite längre fram, Det är så luddiga regler och vissa saker går bra o andra inte det är så ledsamt.Egentligen borde barnmorskorna göra hembesök:) Allt kommer gå bra för er, kram
GillaGilla
Tack för din åsikt! Håller helt med dig, det är konstigt att de inte låter papporna få följa med när det kommer till dem större besöken. Små besöken då de ska kontrollera mina värden och så vidare förstår jag inte är av intresse för min make, men att få se sin son via ultraljud och så vidare är ju något väldigt stort och något jag önskat att han skulle fått uppleva!…
GillaGilla
Kul att du delar med dig<3
GillaGilla
Tack för att du ville läsa 💕
GillaGilla
Förstår att det är med blandade känslor, förstår också att ni är jätteglad för ni att ni snart är hela familjen. Men måste vara jobbigt att din man inte får vara med, allt är väldigt upp och ner nu 😦
GillaGilla
Ja, det är verkligen upp och ner och det är så tråkigt. Men samtidigt så är det så mysigt att vi snart har en liten hos oss och det kan dem aldrig ta ifrån honom :’) 💕
GillaGilla
Jag kan tänka mig att det är något som känns annorlunda idag med tanke på allt som pågår!
GillaGilla
Ja, men visst. Man får försöka se det från den ljusa sidan hela tiden! 🙂
GillaGilla
Ja förstår att det känns så att din man inte får vara med, det var ju det man hade tillsammans då man gick på hjärtljus och ul osv, men som du säger, du är gravid nu och det är din tid nu, och det blir ju då er tid ef det är så han också får ha det, men förstår att det hade varit roligare om han också fick vara med
GillaGilla
Ja, men precis. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen, mer kan man dessvärre inte göra. Så jag är lycklig och tacksam över vår graviditet samtidigt som jag önskar han kunde finnas med på besök för bådas skull 🙂
GillaGilla
Förstår att det måste kännas märkligt med pandemin. Kram!
GillaGilla
Ja, det känns väldigt märkligt och önskar vi kunde återgå till då vi inte hade coronan 😦
GillaGilla
Nu har jag själv inga barn men förstår dina blandade känslor och speciellt som första barn föräldrar då man inte vart med om saker tidigare och vill kunna ha sin partner med under hela tiden, måste vara väldigt jobbig! ❤
GillaGilla
Ja, det är himla trist att inte få ha med partnern, både som stöd för mig själv och för att det också även gäller honom. Som du säger är det blandade känslor ❤
GillaGilla
Känner så igen mig. Är också besviken på vårdplanen för framförallt mödravården under pandemin. Födde i juni, akut kejsarsnitt, en son i vecka 26, tillväxthämmad 50%. Det var lång ifrån säkert om han skulle överleva. Istället för att hålla min sambo i handen under kejsarsnittet fick jag hålla en okänd sköterska. Jag önskar ingen uppleva den totala ensamhet och rädslan jag kände där och då. Det var ett trauma och är fortfarande det. 😔
GillaGilla
Usch, låter så tragiskt och obehagligt rent ut sagt 😔 ledsen att du behövde genomgå detta ensam, det är som du säger helt obegripligt tycker jag att de utesluter våra partner på det sättet! Som jag förstått det har jag turen att få ha med min make hela tiden, låter inte som om det kommer att hindras på grund av covid-19. Hoppas det fortsätter så!
GillaGilla
Det värmer så att läsa om din (och er) lycka i och med graviditeten och er blivande familj. Jag är glad för er skull och håller tummarna för att maken din får närvara vid förlossningen.
Svar: Tack för din kommentar!
Kram
GillaGilla
Tack så mycket, det är vad jag hoppas innerligt på och det verkar som om de inte utesluter papporna i Örebro skönt nog. Till och med sade min barnmorska att jag kunde ha stand by personer ifall maken skulle bli sjuk så kunde jag ha t.ex. min mamma där. För jag sade till min barnmorska att jag vägrar föda ensam, vilket hon helt och hållet förstod! 🙂
GillaGilla