Latest days

Det känns ovant att inte skriva vardags inlägg, som jag ständigt gjort men det är förståeligt. När man mister någon som betyder mycket för en så raserar ju hela ens vardag samman och lusten till att göra saker man tidigare har gjort existerar inte. Däremot försöker jag komma på banan i den mån jag orkar och kan och tänkte passa på att skriva ett litet vardagsinlägg från de dagar jag missat att skriva om (vilket är alla i princip från en vecka och en dag sedan).

Onsdag den 5 februari var dagen då vi behövde ta beslutet för vår älskade Ginzo. Det kommer kännas så overkligt att snart inte skriva hans namn på bloggen, att han inte är inkluderad på samma sätt i min vardag. Men dessförinnan beslutet togs åkte jag iväg till skolan för att äta en lunch tillsammans med vänner från termin två. Väl hemma sedan mös vi till det med Ginzo ordentligt, han fick äta pizza med curry, banan och skinka som vi åt till middag. Han fick mysa i soffan tillsammans med oss, för ovanlighetens skull och vi tog en gemensam, sorglig promenad ihop, där jag och sambon varierade med att hålla i kopplet. Till något positivt så måste jag få säga att de sista promenaderna med Ginzo var magiska, vi har verkligen kämpat i hela Ginzos liv och mot slutet började han gå precis så som vi ville. Den glädjen att vi lyckats med det är galet härligt!

Torsdag den 6 februari var den dagen kommen. Vi beslutade att vi ville ha förmiddagen ihop och bokade tid hos veterinären vid 13:00. Vi lyckades se klart på the greatest showman och så vi mös i soffan, alla tre, och tog ytterligare en promenad på 30 minuter och en på en kvart innan vi begav oss av mot veterinären. Det var en sorglig förmiddag med tanke på att vi visste vad som skulle komma hända, men jag är ändå glad att jag fick den tiden med Ginzo. ♥
Resterande utav dagen blev lugn. Ingen ork till någonting. Jag låg enbart och grät hela resterande av dagen och kunde inte förmå mig att äta. Vi stannade och handlade på MAX men maten smakade aska. Sambon som försökte underlätta för mig försökte hitta på nödlösningar till att få i mig mat, stackaren…

Fredagen den 7 februari var det en lugn dag där vi låg i varsitt rum. Jag låg till sängs från klockan 08:00 till 13:00 och grät och varvade med att se på Outlander serien med Ginzos filt omsvept runtomkring mig. Sambon var gullig och städade undan Ginzos bur, bia bädd och en massa annat som kunde orsaka ett gråtanfall direkt. Han är och kommer alltid vara min hjälte, jag skulle inte förmå mig göra det. Inte ens nu, en vecka senare. Vi försökte se på film ihop och umgås innan Niclas behövde åka på nattjobb. Jag trodde jag skulle falla ihop utav sorg och rädsla att bli ensam kvar hemma – men det blev jag skönt nog inte. Ensamheten att min trogna Ginzo inte låg nedanför och vaktade mig sved, men jag lyckades skönt nog somna och sov hyfsat okej under natten.

Lördag den 8 februari hände inte mycket. Jag vilade och grät i omgångar. Niclas sov större delen av dagen och jag var ensam med mina serier. Det var skönt det med. Vid 19:30 kom min bror och mamma hem till oss och tillsammans åt vi pizza framför melodifestivalen och jag fick prata ut. Det gör ont att se sorgen hos min mamma och bror efter Ginzo men dem ger mig så stöttande och fina ord att jag orkade hålla mig uppe. Så tacksam över att de ville komma förbi, för min och Niclas skull. De åkte hemåt igen runt 16:00 tiden söndag den 9 februari och jag sov ytterligare en natt själv. Denna natt var mer besvärlig måste jag få säga, tycktes höra Ginzo hela tiden vilket gjorde att jag låg och grät mestadels utav kvällen. Men jag försökte ändå hålla orken uppe och lyckades sova litet. Under dagen hjälptes vi tre åt att tvätta min bil och åt lunch på McDonalds. Super mysigt! Sedan har vi pratat en hel del om Ginzo vilket har gjort att hjärtat blivit lite lättare och känns mer hanterbart. ♥

Måndagen den 10 februari hade jag egentligen en tenta jag behövde delta på under morgonkvisten. Men jag hade inte ork eller lust att delta och kände att jag ändå inte skulle klara tentan just eftersom jag inte pluggat alls på grund utav omständigheterna. Däremot önskade en god vän till mig att jag skulle åka hem till henne, vilket jag gjorde. Hon har genomgått samma som jag gör just nu och var till stor hjälp. Fick gråta lite hos henne och prata ut om Ginzo vilket bara gjorde att bördan lättades ännu mer. När jag sedan åkte hem efter vår gemensamma lunch kändes det bra hemma. Bättre än vad det gjort på länge. Kvällen spenderades med sambon och jag hade börjat äta mer normalt igen.

Tisdag den 11 februari träffade jag min underbara vän J. Vi fikade på Espresso house och pratade om allt mellan himmel och jord. Mestadels om Ginzo, vilket är helt förståeligt. Älta händelsen så bearbetas sorgen fortare. Och det upplever jag att det gör. För mig. Efter en timmes fika beslutade vi för att shoppa lite i stan och hem kom jag med en fin porslins skål med lock på, A4:a papper och tre matlådor i glas. Efter en trevlig dag med J så åkte jag iväg för att klippa mig. Känns galet fräscht att få ha klippt mig, men ingen stor förändring hände. Resten av kvällen tog jag det lugnt hemma medan sambon arbetade ett kvällspass.

Onsdag den 12 februari tog jag det enbart lugnt hemma. Jag rörde mig inte utanför hemmet en enda gång. Vilket var skönt, så sörjde hemma och pluggade till omtentan jag har imorgon. Umgicks med sambon under förmiddagen innan han åkte till arbetet och resten utav dagen blev det att studera och titta på serier.

Torsdag den 13 februari var det precis en vecka sedan Ginzos bortgång. Vilket tog hårt på mig. Men jag försökte ändå se det positiva i allt för att kunna fortsätta vardagen. Vid 12:00 åkte jag in till skolan för att utföra avtryckning nummer 4. Super kul för igår började vi spruta in massan i varandras öron. Fick göra på ett höger och ett vänster öra och fick själv agera patient! Efter skolan åkte jag bara hem och mös hemma medan sambon jobbade kväll. Åt lite B&J till efterrätt och åt potatissallad med rostbiff till middag. Mums! ♡

Hoppas ni fått en toppen helg hittills så skriver jag om de återstående veckodagarna senare/imorgon!

8 reaktioner till “Latest days

  1. Men usch vännen! Fick tårar i ögonen! Vill inte ens föreställa mig hur det känns för min hund är hela mitt liv men jag skickar världens kram!! ❤

    Gilla

  2. Finaste du! ❤ Jag är så ledsen för eran skull.. Men du är stark & tycker du tar dagen som den kommer på ett vettigt sätt. Som sagt, låt det ta tid.. Det måste det få göra. Kram ❤ ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s