Sluta aldrig gå

God kväll! Mörkret har fallit utanför och jag sitter och njuter i soffan med en kopp te tillsammans med sambon. Haft en himla lång dag (8-16:00) i skolan med föreläsning och metodövning och umgåtts med vänner. Har idag börjat med en ny mätning som mäter innerörats funktion vilket var riktigt intressant och alltid roligt att lära sig något nytt. Det är himla många nya mätningar som sker just nu och det är rätt mycket press på mig inför VFU om ca 4 veckor och försöker ta vara på de lugna kvällarna/dagarna som ges.

Jag måste bara dela med mig utav den här underbara boken som jag läste ut på väldigt kort tid. Jag lånade boken utav min faster och oj så glad jag blev över att få låna den här boken. Boken är tragisk, vacker och förväntansfull rakt igenom då vi får följa författarens liv från när hon föddes tills i dagens läge. Hon berättar om hur hennes liv varit som adopterad till Sverige ifrån Brasilen och vad hon fått utstå tills hon var åtta år gammal.

Boken handlar då om Christiana som är född och halvt uppvuxen i Brasilen. Hon har en kärleksfull mamma som älskar henne till 100% och gör bokstavligen allt för sin älskade dotter – men trots att hon har en fantastisk mamma har hennes mamma inget att ge henne utöver kärlek då hon inte har varken boende eller pengar. Dem lever ett fattigt liv på gatan och första delen utav hennes liv bodde hon i en grotta mitt i djungeln tills att de tog sig in till stan för att bo på gatan. När hon var ungefär 6-7 år gammal fick hon en lillebror och det var inte fören då hennes mamma insåg att hon ville det bästa för sina barn.

Medan mamman skaffade sig ett jobb satte hon sina barn på ett barnhem, då dem hade det bättre där. Men de på barnhemmet hade andra tankar som gjorde att Christiana till slut inte fick träffa sin mamma på 24 år och blev adopterad mot sin vilja till Sverige. Här i Sverige har hon fått kämpa med sin nya familj och att anpassa sig då hon inte var van vid den här lyxen. När Christiana (aka Christina) blev äldre tog hon chansen för att söka upp sin mamma och sina rötter i Brasilen igen!

Boken är fruktansvärt tragisk. Christina berättar hur hon levt ett liv i Brasilen bland favelan där hon fick kämpa för att få mat, för att få sova tryggt och hade en fantastisk bästavän hon även förlorade. Även ifall att boken baseras på en sann historia var det svårt att förstå att detta faktiskt har hänt en riktig person. Hennes historia är värd att höras och rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken. En riktig bladvändare!

Nu vaknar vi oftast till mörka mornar, tände du ljus till frukosten?
Så lyder Orsakullans utmaning. Ni har väl inte missat hennes utmaning?

Men svaret på frågan är nej, jag tänder inga ljus. Men trots att jag älskar hösten och ser årstiden som en mysfaktor tycker även jag att det är besvärligt att vakna upp på morgonen när det är kolmörkt utanför och inne i huset. Men jag är trots det morgonmänniska och tänder lamporna och myser till det med en vanlig frukost. Något jag kanske ska börja med är att tända ett oäkta ljus som jag fått utav min mamma. Super fin och finns ingen risk att få ångest när jag åker till skolan om ljuset är släkt eller ej!

Hur gör ni?