Mardröm till dröm

68638209_2443498575885298_2586827766947119104_n

Söndagen – opererings dagen:

Igår vaknade vi upp efter att ha fått en sovmorgon till klockan 09:00. Gick ned för att njuta utav frukosten, men jag hade ingen aptit och det var på tok för mycket människor för att jag skulle uppskatta frukosten. Men fick i mig lite så jag kände mig mätt innan vi gick upp på rummet och inväntade ett samtal ifrån ortopeden. När ortopeden väl ringde och vi hade talat med honom om komplikationer, hur stor chans det finns för att Ginzo skulle må bra och så vidare så godkände vi operationen.

Under eftermiddagen opererades Ginzo och jag och Niclas var himla oroliga. Vi hade dessutom ingen ork att vi valde att stanna på hotellrummet det mesta utav dagen. Vi tog oss en liten tripp ut för att köpa sushi till lunch/middag, utöver det tog vi det lugnt på rummet framför film och teveprogram. Vi var så nervösa att vi inte orkade hitta på något annat än att invänta samtalet efter operationen. Efter att vi fått i oss lite sushi och ortopeden ringde och berättade att operationen blev lyckad kunde vi andas ut. Till och med skratt, busandet och skämten började komma tillbaka och vi kände mer hopp och glädje än tidigare.

Ett utav det bästa på hotellet var att jag var grymt sugen på en kopp kaffe och fick faktiskt Niclas med i traven för att köpa en kopp kaffe. Vi alla vet hur dyrt det kan vara på hotell att köpa något från receptionen, men när jag ”beställde” två kopp kaffe så sade receptionisten: det är gratis. Vilken glädje! Han sade att de har gratis kaffe just eftersom att se den här glädjen i sina kunders ögon som han fick se i mina. Det gjorde en del av vår dag kan jag lova er och vi smet ned ytterligare en gång för att fylla på café latte muggen. Mums!

68537197_2360806647340173_7996835814996705280_n69000095_2428374794072613_4009006277488279552_n

Måndag – hämtnings dagen:

Dagen startades tidigt och den här morgonen var frukosten mer behaglig. Jag hade mer aptit och vi valde ett bord där vi inte blev tvugna att dela bordet med några andra eller ha några andra klängiga gäster runt vårt bord. Vid 10:00 checkade vi ut och åkte mot djursjukhuset. Det tog bra lång tid innan vi fick hämta honom och vid 11:30 fick vi äntligen träffa en sjukgymnast. Hon berättade saker kring operationen och om vad som händer efter operationen innan hon gick och hämtade vår älskade valp. När hon sedan kom tillbaka med honom, stannade han först upp i dörröppningen för att förstå att det var vi. Sedan gnällde han och hoppade så gott han kunde mot oss och verkligen ramlade ihop i våra famnar. Det var verkligen ett kärt återseende och det gjorde så mycket för mitt hundmamma-hjärta!

Vi åkte väl inte hemåt fören vid 12:00 och vår otur tog tyvärr inte slut där. Mitt under motorvägen, då vi båda kände lycka att äntligen få komma hemåt igen, så blinkar varningsblickers i Niclas bil. Vi behövde akut titta oljenivån och kunde inte köra vidare. Vi fick ringa en verkstad som låg i Allingsås och åkte de 12 km innan vi kom till verkstaden och kunde få hjälp. Efter det for vi hemåt och var inte hemma fören 17:00. Han kissade då för första gången efter operationen (med oss) och har fått vila ordentligt. Ätit medicin, skonkost som bestod utav överkokt ris och överkokt torsk och även lyckats bajsa (tidigare enbart haft diarréer). Glädjen är stor!

Nu till kvällen ska vi ta det lugnt. Vila ner våra nerver och veta att vår hund är på bättringsvägen och hemma. Det är så himla skönt att åter ha honom i vår närhet och veta att vi fortfarande kan fullfölja våra planer med honom efter operationen. Så blir att sova med ett halvt öga öppet under natten och se till att vår mest älskade Ginzo har det bra!

69301345_677747466027649_3011848075472797696_n68986515_613497545723979_6724288068058087424_n

Bloggutmaning hos Orsakullan:

Nu var det ju ett tag sedan jag kunde vara med och som ni förstår har jag haft anledning att lägga Madeleines utmaningar åt sidan. Men nu tänkte jag skriva ikapp mig och hoppas att jag inte behöver hamna efter igen!

17 augusti – jag tror detta om andra människor..
Jag tror många är väldigt självupptagna tyvärr. Det gäller förstås inte alla men många man stöter på ute nu för tiden hälsar inte, säger inte förlåt om de trampar på en/knuffar en, säger elaka kommentarer eller glömmer bort att andra existerar. Sådana personer har jag träffat på väldigt ofta och det gör så ont i hjärtat att folk är sådana. Inte alla såklart!! Många är dessutom (om inte mer) så otroligt omtänksamma, fina och bryr sig om någon. ❤

18 augusti – godtrogen är något som jag..
Definitivt är! Jag tror alltid det bästa om alla människor och hoppas att det jag hör eller märker inte är sant. Ger hellre en andra chans än att låta dem sumpa dem. Detta gör att jag oftast blir huggen i ryggen till slut och blir väldigt ledsen. Men jag är för snäll och när jag väl hoppar upp på hästen igen så sker detta som en ond cirkel jag aldrig vet hur jag ska ta mig ur. Eller om jag ens vill det..

19 augusti – nu ska du få höra om min första dag i skolan.
Dessvärre börjar jag inte i skolan igen fören den 3:e september, så jag kan då inte berätta om min första dag i skolan igen. Men däremot kan jag mer än gärna berätta om första dagen jag började på universitet för snart ett år sedan!

Jag vaknade extra tidigt på morgonen, super nervös. Mina morföräldrar (som stöttade mig väldigt fint då) hoppade in i sin bil och åkte efter mig så att jag åkte rätt (då jag har sjukt dåligt lokalsinne och inte ens en GPS kan göra så att jag hittar rätt). Väl framme åkte dem hemåt igen och jag som hade varit på området en dag innan visste exakt vart jag skulle gå. I aulan satte jag mig ner och lyssnade på vår rektor som talade och andra personer innan jag fick höra att vi skulle dela upp oss i grupper. Jag förstod inte vart jag skulle gå någonstans, men jag hittade en kårmedlem jag gick till och hon sade att jag kunde gå med dem. Det var ju tur det eftersom i den gruppen fanns min bästa vän Jennifer! 

Det var så vi möttes. Under rundturen på universitetet så såg jag att hon gick ensam och kände ingen i gruppen, precis som jag. Jag gick såklart fram till henne, villig att lära känna henne och vi började prata väldigt mycket. Ja, i den mån vi kunde då det var jag som stod mest för talandet. Vid lunch sedan frågade jag om hon ville äta en lunch med mig vilket hon gärna gjorde, så vi gick förbi pressbyrån och köpte med oss en varsin drick yoghurt och banan och satte oss på en bänk och fortsatte prata.

JAg är väldigt glad över den dagen, att jag fått träffa min fina vän. Hon har stöttat mig i vått och torrt och ser fram emot den 3:e igen då jag planerar en ett års dag för oss ❤

GinzoGinzo1

24 reaktioner till “Mardröm till dröm

  1. Så känslosamt att läsa och blir så glad över att operationen gått så bra ❤. Fina lilla valp som behövt uppleva detta och ni sedan med er oro.

    Gällande utmaningen så ska du ju inte tänka på den, det är frivilligt fina du ❤. Fokusera på valpen och er nu.

    Sen det du skriver om självupptagna håller jag tyvärr med dig om. Märks väl att många bara sätter sig själva i första rum.

    Gilla

  2. Så skönt att höra att allt har gått bra med Ginzo och att ni är hemma med honom igen! Nu får ni pusta ut och koppla av lite. Ginzo är så ung så läkningen kommer säkert att gå hur bra som helst!

    Gilla

  3. Men oj att han skadade sig så illa! Förstår att alltsammans har varit riktigt jobbigt att gå igenom. Det är så hemskt när våra kära djur skadar sig eller blir sjuka, och man blir helt utom sig av oro. Men vilken lättnad och lycka att operationen gick bra!❤️

    Jag håller med dig om det här att det är många som är självupptagna. När man är godtrogen (som jag var i många år) märker man av det extra tydligt. Det är tur att det även finns fina och omtänksamma människor❤️

    Gilla

  4. Vad skönt att vovven är på bättringsvägen! Det är verkligen hemskt att se sina djur lida. Kommer ihåg när vår hund var sjuk och fick åka till veterinären, så hemskt! Men glädjen han visade när vi hämtade honom, det var underbart.

    Gilla

  5. Så skönt att operationen gick bra att er hund börjar att vara med. Visst blir man orolig i ett hundägares hjärta❤
    Så helt förståeligt att ni inte orkade att göra något.
    Jag gillar inte självupptagna, egoistiska och självgoda människor som det finns gott om.
    Ha det bra
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s