Nytt om Ginzo

Min älskade valp. Du är så go och fin på alla möjliga sätt. Både fin mot andra hundar och människor men också mycket lugnare och gosigare. Du är helt enkelt det bästa jag har, delad plats med många. 

Snart går min älskade valp in i månad 5 och jag måste få säga att mycket har hänt sedan vi hämtade hem honom. Jag tänkte göra ett inlägg om härliga saker om Ginzo samt saker som handlar om honom, unika saker jag tror många ser även hos sina hundar.

Ginzos öron

Precis som hos alla Mallar ska öronen stå upp. Ett tag trodde vi att vi har fått en hund som har fel på öronen, då hans syskonskara hade öronen uppe mycket tidigare än vår hund. Men det visades bara vara en sen grej hos vår valp då öronen står uppåt i dagens läge.

Något som egentligen inte är så unikt hos en hund är att de visar sina känslor med öronen. Vår valp är ett prakt exempel på det. Så fort vi ropar glatt på honom, kommer han till oss med öronen bakåt. När vi myser med honom, åker hans öron bakåt. Att hans öron åker bakåt betyder att han gillar något, tycker det är skönt att bli klappad eller är lite extra kel go. Så fort öronen står upp lyssnar han mycket, trotts att han ibland inte lyder oss kan öronen aldrig ljuga. Vi vet att han hört oss via hans öron. Vår lilla valp!

Busig

Vår hund är väldigt lydig och hittar sällan på konstiga bus. De bus han egentligen gör är för att fånga vår uppmärksamhet. Det bus han nu börjat med som egentligen inte är ett bus är att leka på ett förbjudet ställe – nämligen soffan. Soffan är i hans huvud höjd och det han gör är att lägga leksaken i soffan och tuggar på den. När vi säger ”nej” tror Ginzo att vi säger ”loss”. Han är så pass lydig att han snällt lämnar leksaken i soffan, väntar på att vi säger varsågod eller slänger iväg leksaken till honom. Det han ännu inte förstått är att vi ägare (och gäster) inte tycker det är så trevligt med en slemmig leksak i soffan eller på våra knän.

Något vi får helt enkelt kämpa vidare med. Vi ger såklart inte upp i första taget och håller stenhårt i reglerna vi satt. En vacker dag inser han nog att det inte var lika roligt. Nog när han blir lite större. Han är dessutom så gullig och fin när han leker, att det lilla problemet kan vi unna oss. Lite egen och unik hund vill man väl ändå ha!

Ginzo är medveten om att han inte får vara i soffan utan tillåtelse och därmed leker han inte helt i soffan. Nej, han är medveten om våra regler och leker därför bara halvt – med huvudet. Benen låter han vara kvar på marken, tror att han gör rätt då. Lillen..

Älskad

Älskad är han av många. Jag blir så glad över att höra hur fin han är, lydig han är med mera. Gör mig till en stolt hundägare och speciellt då man får höra det ifrån andra malinois ägare eller de som känner till rasen. De förstår då hur pass mycket vi kämpat och det är härligt att höra att övning ger färdighet. Ett resultat att vara stolt över.

I detta inlägg tänkte jag slänga med två utmaningar hos Orsakullan:

19 juni – berättelsen om när jag gjorde bort mig senast:
Den här frågan var svår. Jag tycks alltid göra bort mig, mer eller mindre. Inget jag lägger direkt på minnet. Men en sak som hände nyligen som fick min sambo och hans syster att bokstavligen tappa hakan är spindel historien.

Det är inte skämmigt att berätta att även jag har dammråttor som inneboende. Jag sade till de som fick bevittna om det värsta vrål de någonsin hört att jag behövde gå på toa. På väg till toaletten så har mina moves råkat sätta en dammråtta som låg och ruvade på golvet i rörelse och i ögonvrån ser jag något röra sig mot mig. Jag har då inte den blekaste aning vart detta vrål finns inuti mig – men jag lovar att den finns – och jag kastar mig uppåt i luften, vrålar och känner paniken. Niclas och hans syster reagerar och blir lika panikslagna som jag och försöker hitta monstret som skrämt mig så värst. Jag tittar upp i deras frågande ögon och säger rätt så obrytt: ”äsch det var bara en dammråtta” och går på toaletten. Efter det inser jag att jag måste ha framstått som en galning och en bubblande skratt följde med i många dagar.

20 juni – att gå till tandläkaren är något jag..
Absolut inte har något problem med. Skulle väl inte säga att jag älskar det men jag har alltid haft samma tandläkare i hela mitt liv och samma tandläkare som min familj och släkt går till. Underbara är dem och gjort att trotts många hål genom åren plus sprut rädd, har det aldrig varit ett problem att få dit mig. Nu när jag har flyttat till en annan stad får vi se vad som händer, än så länge har jag en tid inbokad i Örebro.