Aldrig ensam & utmaningar

Aldrig ensam är en ideell organisation som startades av Charlie Eriksson år 2013 för att kunna bidra till att man öppet talar om psykisk ohälsa. Syftet med organisationen är att sprida information och kunskap för att bryta tystnaden och tabun kring psykisk ohälsa. Alla kan drabbas utav psykisk ohälsa och alla känner vi nog någon som är drabbad.

Mottot för aldrig ensam handlar om att ingen ska behöva leva med en psykisk ohälsa i hemlighet. Han som startade organisationen är en förebild för många och har dessutom lyckats att sätta ord på något som är tabubelagt som psykisk ohälsa. Organisationens Facebook sida har blivit en mötesplats för de med psykisk ohälsa och får stöd för sig själva och sina drabbade anhöriga.

Aldrig ensam är ett företag jag värna mycket om då jag själv är drabbad utav svår ångest. Jag har haft ångest sedan jag fyllde 12 år och har mer eller mindre levt med varje dag. Jag har fått mycket stöttning genom åren och lärt mig leva med mig själv genom kunskap och erfarenhet. Jag rekommenderar Facebooksidan till de som lider utav någon form av psykisk ohälsa och behöver diskutera kring sin egna sjukdom eller vill dela med sig utav sin egen kunskap och erfarenhet.

Vill man bidra till detta underbara företag? Då kan man gå in på hemsidan aldrigensam.com och köpa sig ett armband för 100 kr och bidra till dem med psykisk ohälsa.

Nu har jag återigen missat att vara med i Orsakullans utmaning eftersom att jag inte haft tiden att sitta vid datorn. Så här nedan kommer de jag missat samt dagens:

7 juni – en skolavslutning jag aldrig glömmer…

Det är nog nians avslutning. Jag älskade att jag fick gå ifrån den skolan och aldrig komma tillbaka. Men jag minns då jag var yngre och stod i kyrkan och sjöng solo. Underbara år i Skönstaholmsskolan!

8 juni – ett härligt semester minne.

Jag har som många underbara semester minnen, åtminstone ett ifrån varje år. Men om jag måste säga något gillade jag verkligen båtresan till Finland med fina familjen 2017. Så trevligt!

9 juni – ett bedrövligt semester minne.

Oj, vad kan det vara? Just nu kommer jag inte ihåg något. Men en sak, som hände förra året då jag var i Danmark/Göteborg så fick jag en allergisk reaktion och där och då startade mina handeksems problem. Så det är väl ett bedrövligt semesterminne!

10 juni – då tog jag cykeln..

.. Till flatenbadet. Det var inte min egna cykel, utan lånade av min dåvarande kompis och åkte med hennes pappa och nya flickvän. Det är något jag kan komma ihåg just nu, trotts att jag var barn, men har själv ingen cykel att jag har något egentligt minne av min egen. Den cykeln jag hade blev stulen då jag gick i sjunde klass och dessförinnan minns jag att jag åkte runt med min cykel och vänner och låtsades att vi red på våra hästar. Min cykel döpte jag till Dalar, minns jag.